David, fiskar’n och min farfar var född på Källö-Knippla, en ö i Göteborgs norra skärgård. Davids far hette Frans alltså blev Fransson hans efternamn. Farmor tyckte att det inte var fint nog med Fransson, så det blev Franséhn med knäpp stavning Han hade tio syskon och pingstkyrkan var väldig stark ute på öarna och han var den ende av syskonen som inte var pingstvän. Han ansågs väl som familjens svarta får och flyttade sedermera till Onsala. Hur han fick sitt förnamn är en mycket speciell historia.
David fiskarn
År 1865 var det ett stort bröllop där två öbor gifte sig. På den tiden kunde man konsten att fira och bröllopet pågick i flera dagar. Man hade tydligen redan då toastmaster och underhållning. Till detta ärofyllda uppdrag hade man valt farfar´s mormors bror, hängde ni med, som var släktens rolighetsminister och spelevink. Hans namn var David.
Underhållningen var kanske Sveriges första dragshow. David hade klätt ut sig till kvinna och skämtade med gästerna. För att göra det lite mer dramatiskt hade han laddat en revolver med lösa skott och sköt bland gästerna och orsakade stor uppståndelse. Ingen blev skadad av spektaklet och festen fortsatte.
Senare under dagen upptäckte en gäst revolvern, som låg på ett bord, och såg David en bit längre bort. För att skoja med David och ge igen lite för det tidigare skjutandet tog han revolvern och siktade mot David´s rumpa och tryckte av. Det var bara det att det var ett skarpt skott i revolvern istället för ett löst. David skadades svårt och blödde så kraftigt att han dog samma dag. Efter denna traumatiska avslutning av bröllopsfesten beslutade släkten att man skulle döpa något av sina blivande barn till David eller Davida till minnet av mannen som blev skjuten i rumpan och dog. Tanken var också att namnen skulle gå i arv till kommande generationer. Så har det blivit också. Farfar´s mamma hette Davida, farfar David, min far David Helge. Sedan blev det något fel i informationsflödet och ingen av oss syskon blev döpta enligt traditionen. Min syster Eva borde fått namnet Davida men hon återtog traditionen och döpte sin son till David Mattias. Vårt barnbarn Anton har också David i sitt namn. Det måste vara mycket speciellt att man blir döpt efter en man vars liv tog ända med förskräckelse. Nu väntar vi bara på en Davida i släkten!
Ingen blev dömd för skottet utan det hela ansågs som en olyckshändelse. Informationen om händelsen är hämtad ur ”Farfarn berättar” av vår släkting Daniel Fransson.