Rimfrosten gnistrar på den tidigare så gröna gräsmattan och trädstammarna står där som de vore vita stearinljus och nu träffar dagens första solstrålar trädens toppar som om stearinljusen tändes. Kylan bränner lite  i kinderna och fötterna förnimmer att hösten nu går mot vinter. Det hörs ljud av steg och där kommer han i sin röda dress. Har han några klappar med sig? Nej, han bär på en tom IKEA-kasse, det är inte tomten , det är ju Vrakaren Per. Strax därefter äro de tre vrakare och de är  de tre vise männen, och varför är de då så visa,  undrar säkert ni. Jo, för de arbetar aktivt med miljöarbetet , för en plastfri kust.

Idag är de tre vise männen inte på väg mot ett åsnestall utan till en klippö för att plocka upp plastskräp som ett antal åsnor slängt i havet.  Vi får skrapa rutan på båten och kan sedan styra ut på ett lugnt hav mot Lyngholmen. En ö med ett par vikar som består av många hala stenar och resten av ön är klippor som på sina ställen stupar brant  ner i havet. Denna dag är det halt på den svarta klippan vi lägger till vid och vrakaren med överlevnadsdress får uppdraget att ta sig land. Alla tre kommer i land på ön och dagens värv kan börja.

Här är vrakarna Peter och Gösta i full gång med att fylla sina kassar, tyvärr inte med julklappar  utan använda dunkar, repstumpar m.m

Det är underligt med havet. Denna stenstrand ligger i lä av en udde och allt skräp borde flyta förbi men strömmarna är väldigt starka vid östsidan av Malö och knuffar in skräpet här. Fynden är de vanliga; dunkar, rep och linor, andra plaster och märkligt nog en jacka. Varje gång vi varit ute har vi hittat uttjänta jackor som av bekvämlighetsskäl slängts i havet. Vår målsättning är att återvinna så mycket som möjligt och denna gång blev det en stubbe.

Detta är vrakaren Per med sin stubbe.

Bilden är lite suddig och det beror på att fotografen är så nervös för att han skall tappa stubben på sina fötter.

Så har då stubben funnit ett nytt liv.   

Nu har den sin plats i denna rofyllda och vackra miljö i Per och Anitas fina trädgård. Där kan man sätta sig på stubben och meditera över havets outgrundliga dragningskraft hos så många av oss.

Vi tackar Ebbe Bruhn att vi kunnat deponera skräpet vid hans bryggor och nu hoppas vi att få hjälp att få bort det!

Under sommaren har projektet bedrivits i en viss omfattning. De flesta av de mindre öarna är städade och även en del av kustremsan på Hållsundsudde. Stranden nedan har också städats både av oss och Länsstyrelsen. Min fråga är vad stranden egentligen heter.

Stranden har många namn och ligger på Hållsundsudde, närmast själva udden. Ni får gärna kommentera om ni har något annat namn på stranden och den måste ju ha ett namn sedan gamla tider.

Det är oroande att kreaturen går på stranden där det flyter in mest plast på hela Hållsundsudde och som innebär stor risk att de äter av plasten. Att de också utför sina behov både på stranden och havet skapar också oro för att badande barn och även vuxna kan få bakterier i sig. Det är synd att den bästa badstranden för barn inte kan användas. Vi får ta upp frågan med Västkuststiftelsen som förvaltar reservatet.

Istället för nappträdet har ett litet barn fäst sina nappar i en ballong. Barnet har antagligen släppt sin ballong och sett hur den har lyft och sedan följt den med blicken när vinden fört den mot horisonten. Barnet har sedan vinkat åt napparna och gått vidare i livet. Men man blir lite orolig när EU tänker förbjuda plastpinnar till ballonger, tänk om de förbjuder nappar också.

Nalle i dåligt sällskap

Nalle längtar hem

Denna lilla nalle hittade vi på samma ö. Man  hoppas att det inte är samma barn som blivit av med både nappar och nalle. Vi får anlita Vrakats detektivbyrå och se om den kan hitta ägaren. Det finns kanske något spår att gå på.

Det är många som hävdar att våra stränder fylls av skräp ifrån privatpersoner dvs petflaskor mm. Titta på bilderna och fundera var ”strandfynden” kommer ifrån. Har ni någonsin hört någon säga ” Kom nu barn, vi skall gå och bada och glöm inte att vi tar med kakelväggen”.  Nej, de kommer naturligtvis ifrån ett fartyg och kanske någon som skall montera kakelväggen i fartygets kök, borrar ett hål fel och blir så arg att vederbörande slänger den i havet. Oförlåtligt! Behåll allt ombord även om just denna kakelvägg kommer att återanvändas! Det mesta av plastavfallet kommer ifrån alla dessa fartyg av olika slag som trafikerar våra hav. Vrakat kommer att undersöka vad som görs åt denna idioti att bara slänga skräpet överbord!!