Författararkiv: Gösta Franséhn

Vraktur i kyla

 

 

Rimfrosten gnistrar på den tidigare så gröna gräsmattan och trädstammarna står där som de vore vita stearinljus och nu träffar dagens första solstrålar trädens toppar som om stearinljusen tändes. Kylan bränner lite  i kinderna och fötterna förnimmer att hösten nu går mot vinter. Det hörs ljud av steg och där kommer han i sin röda dress. Har han några klappar med sig? Nej, han bär på en tom IKEA-kasse, det är inte tomten , det är ju Vrakaren Per. Strax därefter äro de tre vrakare och de är  de tre vise männen, och varför är de då så visa,  undrar säkert ni. Jo, för de arbetar aktivt med miljöarbetet , för en plastfri kust.

Idag är de tre vise männen inte på väg mot ett åsnestall utan till en klippö för att plocka upp plastskräp som ett antal åsnor slängt i havet.  Vi får skrapa rutan på båten och kan sedan styra ut på ett lugnt hav mot Lyngholmen. En ö med ett par vikar som består av många hala stenar och resten av ön är klippor som på sina ställen stupar brant  ner i havet. Denna dag är det halt på den svarta klippan vi lägger till vid och vrakaren med överlevnadsdress får uppdraget att ta sig land. Alla tre kommer i land på ön och dagens värv kan börja.

Här är vrakarna Peter och Gösta i full gång med att fylla sina kassar, tyvärr inte med julklappar  utan använda dunkar, repstumpar m.m

Det är underligt med havet. Denna stenstrand ligger i lä av en udde och allt skräp borde flyta förbi men strömmarna är väldigt starka vid östsidan av Malö och knuffar in skräpet här. Fynden är de vanliga; dunkar, rep och linor, andra plaster och märkligt nog en jacka. Varje gång vi varit ute har vi hittat uttjänta jackor som av bekvämlighetsskäl slängts i havet. Vår målsättning är att återvinna så mycket som möjligt och denna gång blev det en stubbe.

Detta är vrakaren Per med sin stubbe.

Bilden är lite suddig och det beror på att fotografen är så nervös för att han skall tappa stubben på sina fötter.

 

 

Så har då stubben funnit ett nytt liv.   

Nu har den sin plats i denna rofyllda och vackra miljö i Per och Anitas fina trädgård. Där kan man sätta sig på stubben och meditera över havets outgrundliga dragningskraft hos så många av oss.

Vi tackar Ebbe Bruhn att vi kunnat deponera skräpet vid hans bryggor och nu hoppas vi att få hjälp att få bort det!

Bli vrakare

Hej följare!

I förra inlägget skrev jag att vi skulle bli kusträddare och det skall vi bli, fast Håll Sverige Rent har redan lagt beslag på det namnet. Vi tar upp onsalaborna’s gamla tradition att vraka, med andra ord ta hand om det som flyter in från havet. Detta gjorde man redan på 1600-talet men då hjälpte man till genom att tända eldar så att fartygen navigerade fel och blev vrak. Vraken blev till en god födkrok och det sägs att man även slog ihjäl besättningen om den överlevt själva förlisningen. Det var därför Sveriges första fyr, Nidingen, kom till , den ni ser i fjärran på bilden högst upp, för att fartygen skulle navigera bättre och inte hamna i onsalabornas klor. Trots det finns det 700 vrak runt Nidingen, så att ett och annat har flutit in genom Cåren, till vrakarnas glädje. För att fortsätta traditionen blir vi VRAKARE. Ett helt nytt ord som inte finns i ordlistan än. Vi skall bara tända eldar för att värma oss och inte slå ihjäl besättningar men med ordets makt få dem att sluta med att slänga i plastavfall i havet såsom trossar, linor, lintrassel, lådor av många olika slag, dunkar, kläder och mycket annat.

Jag hoppas att ni alla på något sätt vill delta i projektet. Det finns en uppgift för alla.

Maila till gosta@vrakat.se och tala om vilket av nedanstående alternativ som passar er bäst eller kanske något annat alternativ jag inte tänkt på.

Vår kuststräcka har många olika utformningar alltifrån sandstränder till mindre berg. Man kan ju välja om man vill vandra, balansera på stenar eller klättra i berg eller alltihop. Ni kanske har en kuststräcka som ni redan går och då kan ni skriva det i mailet eller vad ni föredrar för underlag. Vi har två stora öar som behöver lite extra krafttag, Malö och Öckerö. Om ni vill delta i denna utmaning skriv det också i mailet. Det är också bra om du skriver hur lång sträcka du föredrar, allt ifrån 50 meter till kilometer.

Om du inte bor i Onsala men har en kuststräcka i närheten kan du väl adoptera en liten bit och berätta om det i ett mail.

Du som inte kan delta kan bli fadder för en bit kuststräcka och får på olika sätt hålla koll på att den städas ordentligt.

Vi vill bli flera och kanske utvidga projektet med fler kuststräckor, varför inte hela Onsala? Om ni har vänner som bor på andra delar av Onsala och som är intresserade av havet och en plastfri kust kan ni väl tipsa om Vrakat.se och att de anmäler sig som följare eller mailar så kan vi gå vidare inåt fjorden och mot Vallda.

Vi återkommer om hur planeringen läggs upp när vi vet hur många vi blir och de olika preferenserna.  Alla vrakare kommer att få en kasse, typ IKEA-kasse med Vrakats logga och handskar. Vi hoppas hitta en sponsor till detta.

Av det plastskräp vi samlat in har minst 70 % kommit ifrån olika typer av fartyg och vi vill inte bara städa bort detta ifrån vår vackra kust utan också aktivt påverka politiker och organisationer för att få besättningarna  att sluta slänga skräp i havet. Några kommer hävda att det är dåligt väder som fått avfallet att sköljas överbord. Så många stormar finns det inte. Vi har endast haft en i höst, stormen Knud som blev ganska beskedlig, men ändå fylldes vår vrakbåt av plastavfall som hamnat i vattnet långt före stormen och nu med vågor och strömmar hamnade på sandstranden utan namn. För att kunna påverka behöver vi vara många så dela gärna vrakat.se. Bloggen kommer att handla mycket om detta och inte bara om strandstädning.

Ni som är intresserade att lära er mer om havet och följa ett spännande fiske; läs denna bok.

Framgång för projektet

Det är lugnt! Vrakat går framåt!

Nu har nästa fas i projektet startat. Jag förstod att Länsstyrelsen hade städat minst en strand på Hållsundsudde. Jag skickadade därför ett mail till dem och frågade vilka stränder de städade och beskrev sedan också projektets metodik.”Vilket fantatiskt bra projekt du har startat” blev kommentaren. Inom några dagar hade vi skapat ett avtal att strandstäda hela Hållsundsudde-Sönnerbergens naturresevat inklusive Malö och andra öar. Det är lite mer än jag hade tänkt mig och jag är fortfarande lite i chock att det gick så fort. Länsstyrelsens fältvaktmästare kommer att arrangera hämtnng av plastavfall på platser och tider, som vi kommmer överens om inom reservatet.

Jag har även varit i kontakt med Sjöräddningssällskapet, som har ett projekt där man samlar in hårdplast, tex fisklådor i plast och även petflaskor. Vi kommer att träffas i februari för att planera hämtningen av hårdplast.

Jag hoppas att vi också skall få ett aktivt samarbete med Ren Kust och Kungsbacka Kommun.

Miljöpartiet har gjort en interpellation i fullmäktige och ställt frågor om hur kommunen använt de resurser som man erhållit genom det särskilda strandstädningsstödet. Det skall bli mycket intressant att ta del av svaret i december eller januari 2019.

Nu skall vi börja planera hur vi bäst gör för att följare och kommande följare skall kunna städa ”sina” kustremsor. En kustremsa kan vara kort, 50 m och upp till kanske 1 km De som ”adopterar” en kustremsa blir  automatiskt utnämnda till KUSTRÄDDARE.  Jag återkommer till planeringen i kommande inlägg.

 

Vårt städområde är den gröna linjen ifrån Vikaholm till Hållsundsudde och vidare till Krokudden  samt Malö. För er som inte bor här eller ni som inte känner till kuststräckan, vill jag bara säga att det mesta är väldigt vackert. Jag har ”vrakat” utefter så gott som hela sträckan och känner till de flesta vikar där det flyter in skräp. Det är en härlig naturupplevelse att gå på stränderna, hoppa på stenarna (om man kan) och klättra i bergen. Malö är så vacker att man borde få betala för att städa där. Jag hoppas på en bred uppslutning kring projektet och återkommer om det praktiska! Vi skall skapa en plastfri kust!

Bilderna visar vad vi samlat in på en liten sandstrand efter stormen Knud. I stort sett allt som vi hittade har slängts i från ett fartyg. Titta på lintrasslet, så oansvarigt att kasta i det i havet. Vad görs för att förhindra detta beteende. Det behöver utforskas mera vad som görs i Sverige och inom EU. Mycket av skräpet är också hårdplast som Sjöräddningssällskapet kanske tar hand om och bygger en optimistjolle av. Det är ju synd att plastlådan inte var större, för då kunde man bara satt på segel och haft en liten jolle!

Avslutningsvis blir det årets sista hummerbild.

 

Sommarens strandstädning

 

Under sommaren har projektet bedrivits i en viss omfattning. De flesta av de mindre öarna är städade och även en del av kustremsan på Hållsundsudde. Stranden nedan har också städats både av oss och Länsstyrelsen. Min fråga är vad stranden egentligen heter.

Stranden har många namn och ligger på Hållsundsudde, närmast själva udden. Ni får gärna kommentera om ni har något annat namn på stranden och den måste ju ha ett namn sedan gamla tider.

Det är oroande att kreaturen går på stranden där det flyter in mest plast på hela Hållsundsudde och som innebär stor risk att de äter av plasten. Att de också utför sina behov både på stranden och havet skapar också oro för att badande barn och även vuxna kan få bakterier i sig. Det är synd att den bästa badstranden för barn inte kan användas. Vi får ta upp frågan med Västkuststiftelsen som förvaltar reservatet.

Istället för nappträdet har ett litet barn fäst sina nappar i en ballong. Barnet har antagligen släppt sin ballong och sett hur den har lyft och sedan följt den med blicken när vinden fört den mot horisonten. Barnet har sedan vinkat åt napparna och gått vidare i livet. Men man blir lite orolig när EU tänker förbjuda plastpinnar till ballonger, tänk om de förbjuder nappar också.

 

Nalle i dåligt sällskap

Nalle längtar hem

 

 

 

 

 

 

 

Denna lilla nalle hittade vi på samma ö. Man  hoppas att det inte är samma barn som blivit av med både nappar och nalle. Vi får anlita Vrakats detektivbyrå och se om den kan hitta ägaren. Det finns kanske något spår att gå på.

Det är många som hävdar att våra stränder fylls av skräp ifrån privatpersoner dvs petflaskor mm. Titta på bilderna och fundera var ”strandfynden” kommer ifrån. Har ni någonsin hört någon säga ” Kom nu barn, vi skall gå och bada och glöm inte att vi tar med kakelväggen”.  Nej, de kommer naturligtvis ifrån ett fartyg och kanske någon som skall montera kakelväggen i fartygets kök, borrar ett hål fel och blir så arg att vederbörande slänger den i havet. Oförlåtligt! Behåll allt ombord även om just denna kakelvägg kommer att återanvändas! Det mesta av plastavfallet kommer ifrån alla dessa fartyg av olika slag som trafikerar våra hav. Vrakat kommer att undersöka vad som görs åt denna idioti att bara slänga skräpet överbord!!

Nu är det över !

Nu är det över, vårt hummerfiske! Nu behöver man inte kolla vimpeln på flaggstången längre för att se om det blåser mycket och varifrån. Nu kan man ta farväl till Kustväder och fundera över våghöjder. Nu blir livet lite lugnare men också lite mindre spännande, vi får köpa trisslotter istället.  Till slut blev vi ganska nöjda över säsongen och vi hittade ett nytt grund, som vi döpt till David, där vi fick fyra humrar. Den totala fångsten blev fem humrar och 155 krabbor! Man undrar ju hur botten ser ut, är den täckt av krabbor? Vi har kunnat förse några av våra följare med krabbor och cirka 70 % har varit välmatade, så det får man också vara nöjd med.

 

Ivriga följare

Bloggen har fått nya ivriga följare! Letar efter deras mailadress, försöker med seagull@havet.se.

Bloggen har varit gång i en månad nu och har drygt trettio följare, ni alla väldigt välkomna. Målet är att ni snart är 50 som vill följa vårt miljöarbete.  Nu i höst kommer bloggen att handla om projektet, plast i havet och vad man kan hitta och tillverka av strandfynd..

Del av Staffans fångst i Strömstad

Kan användas till omelett

Nu Staffan kan jag visa dina fina humrar, jag kunde inte det tidigare av rent avundsjuka skäl. 6 fina humrar med tolv tinor och på en vecka, det var ju mycket bra.
Det tog oss fyra veckor och 8 dragningar och en del omflyttningar för att komma upp i kvoten 1.66 hummer per tina och 50 krabbor därtill.

Idag är det söndag och när jag var liten serverade min mor, under säsong, en hummeromelett till frukost varje söndagsmorgon. Omeletten var gjord på minst två humrar och den var himmelsk. På den tiden fanns inte bamba i skolan utan barnen måste ha med sina egna smörgåsar. Mina syskon hade ofta hummer som pålägg.

Vi har uppnått vårt mål, dvs att på den årliga turen till Danmark kunna bjuda hela familjen på en halv hummer. Det är roligt att Mona och jag har blivit ett så bra team i hummerfisket och att vi numera delar detta intresse.

 

 

Äntligen hummer

ÄNTLIGEN har det skett. Vi har fått en HUMMER!!!!!

OH, så vacker!!!!!                                                     OH, så gott!!!!!!!!!!

Den nya strategin fungerade när vi gick söderut och satte våra tinor  vid pilen som är vid pricken, dvs en röd pinne som ligger i havet och visar att man i detta fall skall färdas söder om pricken i farleden norrut.

Här är det inte grund man fiskar vid, som man oftast gör, utan en stenig botten med gropar i där hummern huserar. Som tur var tyckte en av dem om lax och gick in och smakade.

Det kanske var några av er som läste Henrik Zetterberg´s krönika i GP, där han skrev om sitt hummerfiske. Han gjorde på gammalt manér och drog tinorna in till grundet och fick hummer där. Farfar kallade det för ”lagga” precis där grundet planar ut mot botten. Han var väldigt noga med att hamna där med sina kupor och jag var tolv år och rodde hit och dit för det skulle bli rätt och var ibland sjösjuk också. Det fanns ju inget ekolod då och han använde kupan som lod för att känna hur botten var.

Detta är en bild på min prototyp av en hummer- och krabbkloknäckare. Den är under utveckling och kommer nog inte i serieproduktion förrän till nästa säsong.

Vi har nu fått 125 krabbor och knäckt ett antal klor men det skvätter för mycket så jag får jobba vidare med det!

 

 

Krabba igen

Hej följare! Som ni vet ändrade vi focus från hummer till krabba men i ärlighetens namn så är det ju hummer vi vill ha. Det känns lite som vi bedriver ett militärt anfall mot hummerland. Vi startade anfallet mot kända fästen på den norra flanken. Fienden skickade fram massor av kanonmat (krabbor) och försvarade sina befästningar och efter ett stormigt anfall (höga vågor) var vi tvungna att retirera till lugnare vatten och samla nya krafter. Vid ett strategimöte beslutades att göra en kringgående rörelse och sätta in ett anfall söder ifrån. Det beslutades också att sättas in ett gammalt beprövat vapen för att fånga fiende, en beprövad kupa av trä.

Förr fiskade man med tinor eller kupor i trä med många olika design. Farfar byggde fyrkantiga.

Mitt barnbarn Anton DAVID med en modern variant av träkupa och välet är farfars gamla.

David, hummerfiskare, min farfar och förebild. Kolla cigarren Havanna ?

Detta är ett väle och användes, före plastkulorna kom, för att visa vem som var ägare till kupan (tinan). Varje fiskare hade sin färgkombination på välet och farfar la ner mycket kraft på att skriva sitt namn snyggt. Detta väle har inte använts på 60 år. Fördelen var att man alltid visste vems kuporna var genom att se vilka färger det var, blåvitt, gulvitt osv. Den här tinan har min bror tillverkat och är en modernare variant av farfars kupa.

Krabbfisket har fortsatt och i måndags var vi ute i krabb (korta, toppiga vågor) sjö och drog våra tre tinor och nu var krabborna färre till antalet nämligen 11 stycken. Min syster fick de flesta. Vi flyttade tinorna till lugnare vatten innanför de yttersta öarna. Torsdag kunde vi gå ut igen, vinden hade mojnat. Vi trodde att allt skulle gå galant med så här kan en krabbfiskares vardag se ut.

Första tinan hade kommit fel och hamnat på lerbotten. Min nytvättade överlevnadsdress blev kladdig och svart. Hela durken (golvet på båten) blev kladdigt och svart. Det var bara att försöka spola rent.                                                         Andra tinan började jag att dra upp och jag trodde att jag fått något gammalt vrak  runt linan men det var en annan hummertina. Det var tungt att dra och ryggen gjorde inte direkt ”vågen”.                                                                                                           Tredje tinan hade hamnat mitt i ett gatt mellan två öar där det var mycket ström och svårt att komma intill kulan så att den kunde fångas med båtshaken. Det gick till slut. Totalt 6  krabbor denna gången. Vi har nu fått 73 krabbor, det räcker. Hoppas att ni som fått krabbor är nöjda! Om det blir krabba över kan man göra en god krabbröra. Gör en aioli och tillsätt, hackad rödlök, både krabbkött och krabbsmör och rör om. Ju mer krabbsmör desto mer krabbsmak. Vill du ha den starkare ta i ingefära eller tabasco eller något annat starkt (inte sprit). Bryn en brödskiva, lägg på krabbröran och voila du har en kvällsrätt.

Nu startar hummerfisket. Tinorna  är flyttade till nya fångsställen.

Min syster Eva äter en fullmatad krabba

Hankrabban var så stor och arg att min bror överlät den till mig.

Min bror är också krabbfiskare!

 

Andra fångsten

Hej vänner och följare. Här är denna veckas första inlägg som handlar om förra veckans fiske.

Vi  tycker att hummer är övervärderat och har gått in helt för att fiska krabba, hummer får bli en bifångst. Därför är vi väldigt nöjda att fångsten av krabba denna gången blev stor, hur mycket får ni se längre ner. Vi har med denna fångst kunnat ge fem följare chansen att äta nyfiskad krabba ifrån friska vatten utanför Mönster.

Anders och Lena`s krabbfat

Per plockar ut de bästa. Hoppas att de var det också.

 

 

 

 

Barbro fick så många att de inte gick ner i kastrullen!

Krabborna är på yogakurs!

 

 

 

 

Även vår granne Peter och min broder Hans fick smaka av krabbfångsten. Nya följare står på tur för krabbfest nästa gång vädret tillåter oss att gå ut.

 

 

Vår surfplatta med plotter som skall visa var vi har satt våra tinor

Denna morgon ligger inte havet som en spegel utan det har varit ganska upprört under natten. En liten bakgrunds-information till er som inte är fiskare. Vågorna på havet kallar vi för sjö. Hög sjö är vågor med en våghöjd på 1,5 meter och däröver (min definition). Jag har också döpt vågorna till snälla och arga. Arga vågor är när det går vita gäss på havet och det inträffar vid cirka 8 sekundmeter. Övre delen av vågen har en högre hastighet än den undre delen och därmed bryter den högst upp och skummar. Snälla vågor är de som är höga men inte bryter och blir till efter att det varit hård vind.

Åter till vår färd ut till tinorna. Det är ganska lugnt tills vi kommer ut på öppet hav. Här är nog vågorna nästan 2 m höga och vi överväger att vända. Det är ”snälla” vågor och när vi är nere i vågdalen ser det ut som de mjuka kullarna på Österlen fast dessa är blå och rör sig.    Hade det varit arga vågor hade vi vänt. Det är livsfarligt om en våg bryter vid relingen och båten fylls med vatten. Även om man har självläns hinner den inte tömma båten innan nästa våg kommer.

Vi fortsätter och hittar två av tinorna och drar upp 31 krabbor och ingen hummer. Vi är ju jätteglada för  vi har ju bytt focus. Vi är krabbfiskare! Vi hade glömt plottern och hittade inte den tredje tinan, men det fick vara. Det är lätt att bli sjösjuk i hög sjö. Hoppas att våra vänner och följare är glada för den här krabbfångsten.

Bilden är ifrån Lysekil där en man dog och en kvinna skadades svårt när de var ute i en plastbåt som sjönk. Det stod inte men det måste hänt vid hummerfiske. När jag var liten berättade farfar David att det fanns två fiskare, bröder tror jag, som var kända för att gå ut i vilket väder som helst, men en dag ”blev de där”. Ha respekt för havet, det kan döda!

 

Första fångsten

”Havet ligger som en spegel och det enda ljud som hörs är dunket av en fiskebåt”, så började min uppsats som jag vann uppsatstävlingen i Barnens Brevlåda med och farbror Sven läste hela uppsatsen i radio. Det var stort för en tolvårig kille. Ni som är äldre vet vem Sven Jerring var och ni yngre kan googla.

Denna morgon är också väldigt fin men havet är mer som en lite sprucken spegel och fiskebåtsdunket har bytts ut mot en femtiohästars Mercury´s vrål över havet när båten går upp till planing och tar kurs mot grunden där tinorna är satta.

Här står förste kulupptagare. När det är lugnt väder går det lätt men i blåsigt väder och stark ström är det nog så svårt. Idag gick det bra och oftast är det båtföraren, dvs jag, som inte lyckas när vi missar att få fatt i kulan med båtshaken. Mona är också andre båtförare men viktigast är att hon är  bloggens fotograf.

Den första tinan var riktigt tung och Mona trodde på minst 10 humrar men det var istället nästan 20 krabbor i den, i olika storlekar men alla var konstigt nog honkrabbor. Hummer går aldrig in i en tina där det finns krabbor och i denna var det dessutom fullsatt så det blev ingen hummer i tinan. I de övriga två fanns ingen hummer men några krabbor till.

 

En härlig syn. 25 krabbor. Nu startar nästa jobb, att koka dem. Det spadet vi gör är det som min mor alltid använde. Man behöver en stor kastrull och häller i 6 liter vatten, en halv burk öl, 1,5 dl grovt salt, 6 sockerbitar och en näve krondill.  Man kan koka cirka 10 krabbor i en sådan kastrull, givetvis beroende på krabbornas storlek. Koka dem i 15 minuter och låt dem sedan ligga kvar i spadet och förvara dem kallt minst en dag, så smakar de alldeles förträffligt. Det gjorde verkligen dessa. Problemet med krabbor att de inte alltid är fullmatade utan helt tomma och det rinner bara vatten ur dem. Av våra 25 var 7 tomma och 5 halvtomma men resten var helt utan anmärkning. Vi är helnöjda med fångsten men vi vill ju ha hummer. Min farfar David, som var hummerfiskare, (jag skall berätta mer om honom senare) slängde alltid i alla krabbor. Jag frågade honom varför han slängde i de fina krabborna och fick det självklara svaret ”Jag är hummerfiskare”.

 

 

 

Idag gick starten

Idag började jakten på det svarta guldet. Jag tänkte att först ge lite information till er som inte är hummerfiskare.

Detta är alltså en hummertina. Denna typ av tina kallas skotsk och är gjord av rundstål och väger 8-10 kg. Det var väl någon skotte som hade lite rundstål över och fixade till den. I Sverige var alla tinor eller kupor, som de kallades i södra skärgården, gjorda utav trä. Jag återkommer med bilder på dessa. Tinan har två stora ingångar, där hummern kan gå in. För att locka in dem agnar man med något riktigt gott. Sedan kan hummern gå in i nästa del av tinan som kallas svältkammaren och där finns inget agn. Ofta har hummern gått vidare till svältkammaren. Den är ju inte speciellt smart som lämnar maten och ”går i fängelse”. Längst ner på tinan finns utgångar för att  mindre humrar skall gå ut ur tinan. Varje tina har givetvis en lina och i ändan sitter  en kula, förr kallad väle, och på den skall det finnas ett stort F (fritidsfiskare) och ditt namn och telefonnummer. Vi har dubbla för att hitta dem lättare.

En hummer måste ha ett mått mellan ögonhålan till sköldens slut på minst 9 cm. Det är en hyfsat stor hummer. Hummern på bilden vid mjölkpaketet är tillåten men den närmaste är numera inte tillräckligt stor. Den här bilden är tagen för två år sedan då den var laglig. Jag lovar!

De flesta agnar sina tinor med saltad makrill men vi satsar stort med lax. Hoppas att hummern ändå är lite gourmand och väljer lax före makrill. Risken är väl att de blir skrämda av det stora huvudet. Vi får se imorgon.

 

 

Vi är förberedda för att koka mycket hummer och krabba med dill i spadet. Jag sådde dillen i slutet av juni men när vi kom hem i mitten av juli efter vår vistelse i Llanca i norra Spanien kunde man inte se en gnutta grönt. Med hjälp av vatten i kanna så har det nu blivit denna skog.

 

 

Förra året hade vi fem hummertinor men efterhand så försvann de en och en och så var de bara två. Kustbevakningen hittade en och så var de tre. Idag på morgonen hade vinden mojnat och när vi gick ut så sken solen och vågorna inomskärs var beskedliga och det var få båtar ute på havet. När vi kom ut i Malösund och gick norrut så blev det kraftigare sjö, ganska snäll men cirka 1 meter hög. Med hjälp av surfplatta och Eniro på sjön hittade vi våra grund lättare och ekolodet gav oss djupet och på cirka 17 meter hamnade våra tinor. Inte riktigt jättenöjda men det ger sig imorgon.