Vårens stora händelse i Onsala. Vrakat.se skall ha sitt första möte den 6:e april klockan 14:00 i SS Kaparens lokaler i Gottskär, Onsala. SS Kaparen är tillsammans med Sjöräddningssällskapet och Håll Sverige rent de som driver projektet ” Optimist för havet” och där vi är underleverantörer av ilandfluten hårdplats. Vi får tillgång till deras lokal utan kostnad, så vi har fått vår andra sponsor. Den första är Länsstyrelsen som försett oss med tjugo skräpplockare. Ett stort tack till båda. Klubblokalen ligger längst ut mot väster på hamnplan i Gottskär.

Mötet

Mötet kommer att bli ett stimulerande möte mellan människor som vill göra något för miljön genom att bli vrakare. Ni vet att det finns Greta och så finns Gösta. Vi gör vad vi kan just nu. Det gör nytta både för kropp och själ att komma ut till havet och jobba för mindre mikroplast i vår fisk. Vi jobbar för ett rent hav. Det är viktigt för alla som skall vraka att komma på mötet, eftersom vi går igenom var plastavfallsdepåer är placerade, hur vi sorterar och tar hand om farligt avfall m.m. Vrakat.se skall drivas med så lite byråkrati som möjligt, men det kommer att bjudas på fika och då behöver vi veta hur många som kommer. Alla följare är givetvis välkomna ( ni behöver inte bli vrakare), bjud in vänner och ta med barn och barnbarn. Det är härligt att många kuststräckor är ”adopterade” men det finns fortfarande kvar. Vi visar på mötet var vi behöver fler vrakare!

Fyll nu i nedanstående formulär. Under meddelande kan du tex skriva, vi vill inte missa denna unika händelse och vi kommer fyra vuxna och två barn. Hoppa över webbplats.

Havslaxöringsfiske på 50-talet

Vintern började övergå till vår. Isarna hade släppt sitt grepp om havsvikarna. Det var då laxöringsfisket började. På den tiden när jag var litet barn var det gott om laxöring och fisket skedde med garn. De sattes i havsviken nära stranden och roddes ut mot djupare vatten. Garnen sattes sent på kvällen och drogs tidigt på morgonen, annars kunde tångkrabbor och måsar äta upp öringarna. De få minnen man har från den tidiga barndomen tycks vara skarpa i konturerna. Jag minns den tidiga kalla morgonen, rimfrosten på marken och det första morgonljuset som silades mellan träden. Farfar, som vrickade (att ro med en åra som en propeller i aktern) vår flatbottnade eka mot korkvälet som flöt stilla på vattenytan. Det var en otrolig spänning att se David lyfta välet och ta tag i linan och börja dra upp garnet. Jag hängde över relingen och när solen lyste ner i vattnet kunde man se hur det glittrade som av silver på botten. Sakta drogs silverskatten upp och det kunde vara upp till tio laxöringar i ett trettiometersgarn. Det var underbart att få fin fisk på bordet efter en lång vinter. Om det varit en kall vinter med isfiske fanns det torsk att äta men mildvintrar fanns det mest fiskbullar på burk, som jag både då och nu vägrar att äta. Laxöringsfisket var så viktigt att när jag skulle födas i början av mars och mamma åkte in till BB i Kungsbacka kunde pappa inte följa med för att han måste dra laxöringsgarnet först. Jag vet inte om han fick någon fisk men han fick ju i alla fall mig den dagen.

Mor och far i flatbottnad eka

De flatbottnade ekor vi fiskade med hade min pappa byggt. Alla träekor torkar när de ligger på land och när de läggs i havet läcker de en hel del. Vid den första turen måste man vara tre personer i båten, en som rodde, en som öste och en som ropade på hjälp.

Samarbetsavtal med Sjöräddningssällskapet

Sedan i höstas har jag haft en dialog med Sjöräddningssällskapet om att samla in hårdplast för att förse deras projekt, Optimist för havet, med plastmaterial för att bygga optimistjollar. Vi har nu träffat ett samarbetsavtal där Vrakat samlar upp hårdplast och Sjöräddningssällskapet hämtar det. Hur vi skall sortera kommer vi informera om på det kommande Vrakatmötet och likaså vilka uppsamlingsställen vi skall sortera på.

Ni som är medlemmar i Sjöräddningssällskapet och får tidningen Trossen kan läsa min förfrågan som blivit en insändare, just om hårdplasten, i kommande nummer.

Nya vrakare

Wiveka´s vända går ifrån vägbron på Fjordskärsvägen till Skallahamn.

Wiveka Warenfalk, konstnär och ordförande i Kulturföreningen Vingen.

Vår första filial

Det är mycket roligt att vi har fått vår första filial utanför Onsala. Lite norrut innan Kullavik ligger Stora och Lilla Bosholmen . Maria Losman, ledamot i kommunfullmäktige för miljöpartiet, kommer att städa sina öar vi och ingå i Vrakat.se.

Vad sker nu ?

Nu håller vi på med att planera bemanningen av de olika kuststräckorna som ännu inte är klara. Vi förbereder vårt första Vrakat.se-möte som kommer att ske i slutet av mars alternativt början av april. Plats och tid kommer i nästa inlägg om cirka två veckor.

Hej följare och vrakare!

De flesta av oss har väl arbetat i någon form av projekt och vet vilka problem som kan uppstå, tidsplanen går snett och framförallt håller inte budgeten. Då vill chefen, controller och revisorer veta varför. Jag ledde för många  år sedan ett projekt som på grund av externa faktorer gick fel. Alla visste varför men ändå kom alla dessa papper som skulle besvaras. När VD skickade ytterligare en blankett för att få svar skrev jag som det var ” Det gick åt helsike”. Med viss tvekan fick jag behålla jobbet.

Det är därför underbart att driva Vrakat-projektet, ingen chef och ingen byråkrati. Visserligen går inte allt som man hoppats , men det har varit många positiva genmälen både för projektet och bloggen och allt kommer vara på plats när säsongen börjar. En av de personer som har varit mycket positiv till projektet och dessutom obyråkratisk är Annelie M Ohlsson på Länsstyrelsen i Halland. Tack vare hennes aktiva arbete har vi nu färdigt med nio uppsamlingsplatser inom reservatet och Magnus på Fältvaktmästaren kommer att hämta plastavfallet tre gånger per år. Vi kommer att bygga stora trälådor av vrakved där plasten skall läggas. Finansieringen får vi fortsätta arbeta med även om det förmodligen inte blir några extra pengar till strandstädningen i den nya budgeten.

Jag var tillsammans med Per för första gången på ett Kommunfullmäktigemöte. Vi kom in i en möteslokal med bord och stolar och längst fram ett podium med talarstol. Längst bak i mörkret fanns besöksstolarna. Jag som under en veckas tid varit på filmfestivalen kände mig hemmastad. Definitivt hade fullmäktigemötet fler repliker än  filmen Aquarela som endast hade sex repliker i hela filmen.

Nu var miljöpartiets interpellation om strandstädning uppe som punkt 4.Det var fyra frågor som besvarades av Hans Forsberg (moderat och kommunstyrelsens ordförande). Av svaren kunde man förstå att en del av strandstädningsansvaret överlåtits till Västkuststiftelsen och Ren kust. Det uttalades inte heller att något speciellt stöd skulle utgå till de olika frivilliga strandstädningsiniativen. Det som kändes väldigt bra var att Maria Losman (miljöpartiet) presenterade Vrakat för hela fullmäktige och önskade att kommunen tog ett större ansvar och även bidrog med stöd till organisationer som Vrakat.

Nya vrakarrundor 

Kasper, Lena och Anders har tagit ansvar för sträckan ifrån de inre bryggorna och till Ebbe´s brygga och döpt den till Strandvägen.

Eva, Gösta och Hans har döpt sin runda på Sönnerbergen till Syskonrundan och det är delvis deras egen mark.

Nästa inlägg i slutet av februari kommer innehålla både karta med tänkta rundor och de nio uppsamlingsställena. Vi fortsätter att bemanna projektet och alla får döpa sin runda. Det är bara att maila gosta@vrakat.se om du är intresserad.

Kära följare och vrakare, vi går mot vår. Vid nyår brukar man tänka tillbaka på det år som gått och de flesta av oss konstaterar att tiden går fort. Nu i januari hoppas jag att tiden går lika fort så att vi snart kan välkomna den underbara våren.

Strandstädningsprojektet

Planeringen inför våren och aktiv strandstädning är i full gång. Vi har redan en aktiv vrakare i Lillemor som var först ut att välja sin kuststräcka som går från Abbelås till Röde Holme (det riktiga namnet). Den är nu döpt till Lillemors runda och hon har redan plockat ihop plast som blev en full sopsäck. Barbro har också valt kuststräcka och som aktiv vandrare i Europas olika bergsmassiv tog hon den klippiga sträckan från Röde Holme till Knallekil och den döps härmed till Barbro´s bergstur. Fler rundor är på gång, hundrundan kommer bli populär. De tre roddarna Peter, Per och Gösta har rott till ett antal vikar och öar för att samla in plastskräp. Det blev ett tiotal säckar med plast samt lådor, dunkar, linor m.m. Det känns väldigt bra och enkelt att samarbeta med Länstyrelsen. Fältvaktmästaren kom och hämtade det insamlade skräpet vid Ebbes brygga. Nu går vi vidare och har ett möte med ansvariga personer för reservatet och planerar inför det kommande arbetet.

Sist men inte minst planerar för ett möte med alla vrakare under mars månad.

Plast i havet och på land

Jag tror att det är några av oss som tillbringar viss tid i väntrum hos tandläkare, läkare och för diverse provtagningar. Väntrummen är oftast försedda med olika tidningar för att fördriva tiden med. Jag har sedan något år tillbaka börjat kolla hur gamla de är. Just nu leder Vallda Vårdcentral med en Allt om mat från 2013.  Senaste besöket i Varberg fanns det en illustrerad vetenskap från 2017 och jag hade tur, det var ett specialnummer om plast.

I tidningen visade man all nytta som plasten gör och kan göra i framtiden men även baksidan av den. Jag såg nyligen ett TV-program (Plast) som visade fiskar och maneter fulla av plastbitar i Medelhavet och stränder fulla av plast i Asien. Verkligen nedslående! Man hör inte  ofta att Norge har stora problem med plast som flyter in på deras västkust. Min gode vän Kjell från Bergen  skickade mig en tidningsartikel och bilder som visar hur illa det är ställt med plastskräp i Bergens kustområde. Enligt artikeln gör havsströmmarna  denna kuststräcka till den mest utsatta i världen. Det beräknas ligga mellan 500-1000 ton avfall i de 1800 vikarna . Detta är bara en del av Norges långa kust så det ligger ett stort arbete framför våra norska grannar. Även här är det många frivilliga engagerade men det behövs stora insatser både från kommun och stat.

Finns det något att göra åt detta? En holländare har konstruerat en insamlingsutrustning, bestående av länsar som driver med ”plastöarna” och samlar upp plast som sedan kan sugas upp. Jag såg i en delning på Facebook att till och med USA gått in i projekt för att samla upp dessa plaster. Här på västkusten har Ren Kust samlat in cirka 30.000 säckar under tre år i Bohuslän med hjälp av många frivilliga. Så det görs förvisso en hel del goda insatser men det finns mycket kvar.

Vrakat arbetar efter devisen ”Ingen kan göra allt men en vrakare kan göra något” Det går att rensa stränderna men politikerna kan inte förvänta sig att frivilliga skall ta över deras ansvar fullt ut. Vrakat gör det vi förmår eftersom vi vill ha en vacker och ren kust nu.

Vad är möjligt att göra för att plastskräpet inte hamnar i havet? Det mesta plastskräpet som finns vid stränderna i Asien och som plastöar i Stilla havet ligger där för de inte har något värde. I programmet Plast visade man att två kanadensare startat ett projekt i Asien där man betalade för insamlad plast och att detta kunde ge människorna där ett bättre liv. Om man inte kan införa ett pantsystem borde tillverkarna betala för insamling av plast och sätta ett rimligt högt pris på insamlat material. Effekten borde vara självklar. Man slänger inte det som är värdefullt och gör man det ändå så är det någon annan som plockar upp det.

Upprört medelhav i Katalonien

Till sist. Ett tips till er som orkat läsa ända hit. Filmfestivalen i Göteborg visar en film som heter Aquarela. Den handlar om världens hav, sjöar och floder. En uppslukande, tankeväckande och helt unik grandios filmupplevelse. Allt enligt festivalens programblad.