Författararkiv: Gösta Franséhn

En julberättelse

Min barndoms jul

Jag växte upp på Storsagården i Onsala kommun. I Onsala var de flesta husen lite längre huslängor i ett plan. David ,farfar’n och fiskaren, kom från Källö-Knippla och när det skulle byggas ett nytt hus på Storsagården skulle de givetvis vara ett skärgårdshus med två våningar och glasveranda. Vårt hus låg på tomten bredvid och var inte så stort, så farfar och farmors hus upplevdes som gigantiskt. På övervåningen fanns två lägenheter som hyrdes ut till sommargäster och som sedan stod tomma resten av året. På undervåningen fanns ett stort lantkök och ett kombinerat vardagsrum och sovrum. De var uppvärmda på vintern medan övriga huset stod kallt. Där fanns också ett sovrum till och så salen. Salen öppnades bara på jul och när det kom Amerikafrämmat

Salen var den viktigaste och hemskaste platsen i min barndoms julfirande. Salen värmdes upp med vedkamin och det doftade instängt med ett stänk av rök. Salen var möblerad med ett stort bord och stolar med svarvade ben och sammetsklädsel. De var mycket fina, inte så konstigt eftersom de användes så sällan. På julafton stod stolarna uppställda runt väggarna. Längst in i salen fanns en dörr.

Salens fina stolar i sammetsklädsel.

Ute på landet kunde man inte gå ut och köpa kvällstidningen, så som ofta man gjorde i stan när tomten skulle komma. När telefonen ringde på julaftonen var det alltid tant Marie, som bodde ensam i ett hus lite längre bort på vägen, som hörde av sig. Stackars tant Marie hade blivit av med elen och satt i mörkret. Pappa var ju tvungen att hjälpa henne. Det konstiga var att strax därefter skulle alla samlas i salen.

Hela släkten satte sig på stolarna vid väggarna. Jag lyckades få min mor att sitta så långt ifrån den bortre dörren som möjligt och jag satt darrande i hennes knä. Det dunkade hårt på dörren och in kommer jultomten. Om ni tror att det var en gemytlig, lite rund gubbe med röd klädsel och vitt skägg tror ni fel. Vår tomte var klädd i en lång svart rock, ett par höga eskimåstövlar i grovt läder och tjocka skinnhandskar på händerna. Ansiktet var gummiaktigt med bara lite skägg och högst upp en svart mössa. I handen hade han en lång stav. Det var verkligen en gestalt att skrämma barn med. Och det gjorde han också. Han började gå runt i salen och dunkade sin stav i golvet. Han hälsade på alla och närmade sig mig i mammas knä. Jag höll på att dö av skräck. Jag minns inte vad han sa men efter det som kändes som en evighet gick han vidare och jag kunde andas igen. Nästa skräckfyllda ögonblick kom när tomten skulle dela ut klapparna och han satt på en stol borta vid dörren. Man skulle gå dit och hämta sin klapp. Det fanns ingen chans att jag skulle gå dit ensam. Hållande mamma hårt i handen gick jag; det kändes som flera mil och med ett snabbt tag grabbade jag tag i julklappen och flydde. Efter en långdragen ritual, värre än en högmässa, var klapputdelningen äntligen slut och monstret reste sig och gick ut. Gud ske pris.

Konstigt nog hade pappa lagat tant Maries ljus och kom hem en stund efter den hemska upplevelsen. Vi åt gröt i köket och alla var glada och nöjda. Jag var den gladaste av alla för att nervpressen var över och vad jag fick i julklapp, det har jag glömt.

Länk till nu är det jul igen

 

https://www.vrakat.se/2019/nu-ar-det-jul-igen/

 

 

 

Flaskposter en fortsättning

Hej följare!

Jag skrev i inlägget Flaskposten (https://www.vrakat.se/2019/flaskposten/) om en flaskpost som efter 33 år hittade sin avsändare. Flaskpostens avsändare var Arne W från södra Jylland. I ett brev har Arne skrivit om sin båtsemester 1986 med två andra unga män. I korthet skrev han: Det var två danskar och en engelsman (Bellman var inte med) som lämnade Fåborg på södra Fyn i en gaffelriggad båt. Färden skulle gå till Norge och från Fyn styrde man mot Grenå och därefter österut mot Anholt. Varberg blev därefter hamnen för tredje nattens vila. Marstrand var fjärde etappmålet och under seglatsen dit slänger man i inte mindre än 15 flaskposter i förhoppningen att en båt med tre damer skall hitta dem. Den fortsatta seglatsen mot Norge går bra och efter 33 år kommer det enda svaret. Vår flaskpost, en vacker italiensk vinflaska, har hittat sin avsändare.

Jag har alltid trott att danskar och engelsmän drack öl. Nu hade man på fyra dagar fått ihop femton tomma vinflaskor som blev flaskposter. Det kanske förklarar den optimistiska tron om att tre damer i en båt skulle hitta någon av dessa vinflaskor.

Jag har egentligen bara fått svar på en flaskpost tidigare. Av de cirka 14 flaskposter jag har hittat (varav den senaste nu i höst på Malö) var ett par kastade i vattnet under färden ut till någon av våra närmsta badöar. När jag var runt 10 år hittade jag en flaskpost som inte flutit långt, kanske 500 meter. Det var två tjejer i min egen ålder som skrivit flaskposten. De svarade på mitt brev (mail fanns inte då, ungdomar) och vi började att brevväxla. Jag kommer inte ihåg vad vi skrev om men efter ett tag skickade de ett kort på sig själva, ett svartvitt automatkort. De ville bestämt att jag skulle skicka ett kort på mig. Min mor, som var en väldigt praktisk kvinna, tyckte att jag skulle klippas kort på sommaren. Det kallades att stubbas och ha mycket kort hår, lite mer än dagens rena skallar. Jag fick behålla lite mer hår högst upp, en populär frisyr nu men inte då. Till saken hör att jag hade utstående öron. Med den frisyren såg jag ut som en vingmutter. Jag hade endast kort på mig själv med den frisyren så med viss bävan skickade jag kortet. Och mycket riktigt, så kom det inget mer brev från tjejerna och mitt självförtroende om mitt utseende föll till botten och har inte repat sig riktigt än.  Som vuxen har jag alltid haft långt hår vid öronen och nu är öronen inte så utstående längre så det känns mycket bättre. Man säger att öronen blir större när man blir äldre och håret ramlar av. Det dröjer inte så länge innan man är på ruta ett igen.

Den mest värdefulla flaskan jag har hittat var inte en flaskpost. Det var en vårdag, solen värmde och det kluckade fridfullt i strandkanten. Jag var i tioårsåldern och tog min vanliga vraktur vid stranden i Gövik. Där i sanden låg en vacker brun flaska som var fylld till tre fjärdedelar. Jag drog ur, med viss svårighet, den svarta korken med text på toppen. Det stod cognac. Ur flaskan kom en stark doft jag aldrig känt förut. Farfar’n fiskaren höll på med sin bohusjulle vid bryggan. Jag tog flaskan och gick bort till honom och frågade, vet farfar vad detta är. Hans brunbrända fårade ansikte med den vita mustaschen sken upp i ett brett leende och han sa,  ”den tar jag hand om, min pojk”.

Avslutningsvis så är vi mycket glada för att SS Kaparen adopterat Mönster, där man har en stuga. Det känns väldigt bra att ha med seglingen i projektet. Lite kuriosa om Mönster är att i början av 1900-talet gick David som bodde på Källö-Knippla iland där och begav sig in mot land för att sälja fisk och byta till sig ägg och potatis. Han gick väl en halvmil och kom till Storsagården  där den vackra Helga fanns och så gick det som det gick och det är därför jag finns.

Slutligen så om ni får Kaparbladet så läs noggrannt för Vrakat.se är med.

Strandstädning- en affär

 

Hej alla följare!

Jag tror inte det är sant att de förhoppningar jag hade för projektet infriades på en enda säsong. Vrakat.se föddes och växte till en sammanslutning där människor tar sitt ansvar för att vårt hav och våra fiskar skall tillföras en mindre andel microplast. Vrakat.se har blivit en gemenskap där både unga och äldre arbetar för en bättre miljö.  Vi är en ideell organisation som får stöd för löpande kostnader av Västkuststiftelsen med cirka 20.000:- för 2019 men alla arbetstimmar är vårt egna bidrag. Kungsbacka Kommun prisade vår insats med att vi fick årets Miljöpris (delat med Ocean Crusaders). Under året har Vrakat.se fött tre barn (filialer) i Budskär och två på Orust . Det är med stor glädje jag kan meddela att Vrakat.se är gravid och kommer nedkomma med ytterligare ett barn i mars (Vallda Sandö).

Det är intressant att se hur likartade insatser kan värderas. Vår medpristagare Ocean Crusaders är en upphandlad underleverantör till Västkuststiftelsen och ersätts med 650 kr (ex moms) i timman för sin strandstädning. De har städat från Råö och norrut mot Göteborg och för detta arbete fakturerat Västkuststiftelsen med 312.950:-. Det går inte exakt att värdera omfattningen mellan deras och vårt arbete men det visar att vår insats också har ett ekonomiskt värde. Det märkliga är att varken Kungsbacka Kommun eller Norra Halland, i samband med rapporteringen av Miljöpriset, nämner att Ocean Crusaders utför ett betalt arbete som staten (genom miljöpartiet) finansierat med cirka 12 miljoner till västkustkommunerna och administreras av Västkuststiftelsen. Det borde kanske varit Miljöpartiet som skulle fått den andra delen av Miljöpriset.

Vår logga! Om ni undrar, så föreställer bilden Nidingen i början av 1900-talet. Det är ett linoleumtryck som jag gjort, därför lite suddigt.

 

Ni som inte var med på Vrakfesten  den 18 oktober gick miste om en riktigt trevlig kväll. Jag slipper att själv skriva något om tillställningen för det har vår ”vrakare” Eva Bergfeldt redan gjort så galant i följande kommentar:

Namn: Eva Bergfeldt

Meddelande: Ett stort TACK till Er arrangörer för en mycket trevlig och väl genomförd fest! Inkomna från mörkret och höstkylan möttes vi av Mona i färd med att sälja lotter till kvällens dragning. Vackert dukade bord med levande ljus och två rödkindade ” kockar” Gösta och Per la sista handen vid kvällens fisksoppa som lite senare visade sig smaka alldeles underbart. Gösta hälsade välkommen och gav oss en genomgång av vårt gemensamma projekt . Så” mallig” jag kände mig över att få vara en liten del av detta. Anders hade sammanställt bilder tagna av vårt arbete under året och musiksatt det med lämpliga låtar. Miniatyrer av vårt miljöpris delades ut till alla lagen och det kommer naturligtvis få en framstående plats! Ordföranden i Kaparen, Tomas Hansson-Mild gav oss en inblick i Kaparens ungdomsarbete vilket Gösta snabbt nappade på och delade ut ett ännu ej adopterat område, Hästholmenbl.a.

Två gitarrister bjöd på underhållning som fick oss alla att gå igång!,
TACK alla engagerade i denna trevliga höstfest.
Här skall plockas plast i fortsättningen också!!!! Eva och Lars Bergfeldt

(Thomas är vice ordförande, om man skall vara noga, och förde ordet mycket inspirerande denna kväll. SS Kaparen har adopterat Mönsterhalvön, till vår stora glädje, och Hästholmen får vi försöka skänka till en ridklubb!)

 

Jag vill också visa upp de fina priserna i vårt lotteri.

Jag hoppas att ni som vann dem känner er nöjda (även med den som doftar tjära). Vi hade ytterligare 11 fina vinster.

Miljöpriset innebar också att Norra Halland uppmärksammade prisutdelningen på Tjolöholm genom en artikel i tidningen. Hedrande var också att jag utnämndes som  nyhetsprofilen i Kungsbacka Posten.

Det var underbart att vi fick med Onsala BK´s tjejlag F 06 och här är några bilder från deras städning vid Viken.

Klippig och stenig kuststräcka som OBK F 06 städar.

Nu kära vrakare börjar den riktiga strandstädarsäsongen.  Gå ut till havet när det blåser ordentligt, upplev den enorma kraften i vågorna som störtar in mot klipporna, känn när det salta skummet träffar ansiktet och bara njut. Känn att du lever.

 

Miljöpris till Vrakat.se

Hans Forsberg Kommunstyrelsens ordförande (med Vrakatlampan) Maja Liedsheim-Haak, Ocean Crusaders, Gösta Franséhn Vrakat.se

 

Hej alla följare!

Till vår stora glädje fick vi Kungsbacka Kommuns Miljöpris 2019 delat med den internationella strandstädningsorganisation Ocean Crusaders. Vi fick priset för vår strandstädning och indirekt för vår arbetsmetodik med att ”adoptera” kuststräckor medan Ocean Crusaders fick det för sina utbildningsinsatser mot barn och unga om plast och den marina miljön. Vi mottog priset vid en ceremoni på Tjolöholms skördefest, den 4 oktober, där kommunstyrelsens ordförande Hans Forsberg delade ut priset. Det var 23 nominerade till priset och det känns extra stimulerande att kommunen valde omsorgen om havet till pristagare. Det finns en artikel på www.kungsbacka.se om ni vill läsa mer om priset.

Vid prisutdelningen överlämnade jag en gåva till kommunen, en numerad så kallad Vrakatlampa. Den är gjord av ekträ som vi hittade vid en vraktur till Lyngholmen 28 november 2018. Lampan är numrerad till nr 2. Den första finns i Bua i anknytning till Sjöräddningssällskapet. Lamporna är unika på två sätt, det finns inte en som är lika och snart finns det ingen vrakved att göra lampor av.

INBJUDAN TILL VRAKFEST 18 OKTOBER SS KAPARENS KLUBBSTUGA KL 18:00

Vi kommer att fira priset med bubbel på vår Vrakfest den 18 oktober kl 18:00. Vi skall gratulera varandra till en fantastisk insats under säsongen (som inte är slut än) och från att ha varit tre vrakare i februari är vi över 100 nu i oktober. Helt otroligt vilken prestation vi gjort. Vi har filialer i Bukärr och på Orust. Det känns nästan som vi startat en rörelse som kommer att fortplanta sig efter kusten.

Förutom bubbel kommer vi att bjuda på Werner &Werners (Gösta&Pelles) fisksoppa som kommer att  innehålla någon sjömat men det hade ju gått lika bra med selleri! Vi kommer att starta med en kort presentation av Vrakat.se´s städområde och våra ”adoptörer”. Vi hoppas att det kommer någon från varje städområde men helst alla, vi vill ju tacka ALLA för  insatsen. Även ni som är följare är hjärtligt välkomna och vi har områden som behöver fler vrakare och ni får nöjet att umgås med engagerade människor.

Vi kommer att gästas av Thomas Hansson-Mild, känd seglare, som kommer att berätta om segling, SS Kaparen och projektet Optimist för havet.

Det blir musik också! Pelle Andersson-Ek och Olav Wiinberg kommer också till oss. Pelle har en riktig vrakhistoria att berätta och sedan kommer de att framföra några låtar, som jag tror vi kommer att känna igen.

Vi kommer naturligtvis också att ha vårt Vrakatlotteri. Vinsterna har anknytning till havet och vi har bl.a en tavla av Lena Grebius, två numrerade Vrakatlampor, en fiskkudde,böcker, porslin och mycket mer. Om du inte kan komma finns det ombud som kan ta lotter för dig.

Vi behöver veta hur många som kommer så att vi inte gör för lite soppa! Snälla, fyll i formuläret med namn och e-post,(webbplats hoppar ni över) och skriver sedan under meddelande; vad roligt med fest vi kommer ….. personer.

VÄLKOMNA!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vrakfest

Vi träffas i Gottskär i närheten av Havets Gud Neptunus

Hej alla följare!

Nu har vi vrakat sedan i januari och plockat så mycket plastskräp så nu är det dags för en Vrakfest den 18:e oktober i SS Kaparens lokaler i Gottskär klockan 18:00. Programmet är inte klart men vi utlovar något att äta och något att dricka. Dessutom kan man inte missa en riktig vrakhistoria med tillhörande musik. Boka nu in fredagskvällen . Den 4:e oktober har vi filat färdigt på programmet och publicerar det på bloggen och ni får ett mail också. Då behöver vi en anmälan så vi inte köper för lite tilltugg.

Vi, dvs drygt 100 vrakare, har under säsongen städat 3,5 mil kuststräcka och då är det inte endast stränder utan , med vissa små undantag,  varje meter på kuststräckan har  städats. Vi har inte en helt plastfri kust, men vi har befriat havet från upp emot 3,5 ton plastskräp (sista upphämtningen är inte vägd än) som skulle blivit microplast. Det är vi naturligtvis vi väldigt glada och stolta för. När man lägger ner mycket tid och engagemang betyder det mycket att få positiv feed-back på det man gör och att man får stöd för att utföra det viktiga arbetet. Stödet från Länsstyrelsen i Halland och Kungsbacka Kommun har varit starkt bidragande att vi kunnat utveckla Vrakat.se. Det är härligt när enskilda tjänstemän intar en sådan positiv ställning till projektet. Det är som bensin till utombordaren, men vi försöker vara ett miljöprojekt så det blir som en god bris akterifrån när vi ror.

Ibk P06. Skräpplockare i elitserienivå. Ledarna är på landslagsnivå.
OBK F 06. Fotbollstjejerna kommer att sopa rent på stranden.

 

Redan vid starten av projektet var målsättningen att alla åldersgrupper skulle ingå, inte enbart pensionärer med ”plastskam”. Det kändes därför underbart när vår framtid, ungdomarna, valde att gå in i projektet och adoptera 4 km ganska svår kuststräcka. Först kom innebandylaget P06 som redan varit i gång två gånger och samlat upp nästan ett 0,5 ton plastskräp och sedan kommer flicklaget OBK F06 som börjar 5/10.

Jag tycker att om någon skall få stöd och uppmuntran så är det dessa ungdomar. Istället för att sälja underkläder till släkt och vänner så städar man bort blivande microplast från kustbandet. Att ge stöd till ungdomarna borde vara det lättaste beslutet  att ta för de institutioner som sitter på pengarna, det handlar om 10.000:- på en total summa av cirka 12 miljoner.

Staten har sedan 2018 satsat på strandstädning och sedan starten av Vrakat.se har jag försökt att få en liten skärva av dessa miljoner för driften av projektet. Det var därför glädjande när det kom ett meddelande från Ren Kust (Västkuststiftelsen) att vi skulle få bidrag för 2019 mot inskickade av en enklare budget. I meddelandet stod att man kunde få stöd till idrottsföreningar som städar också. Det kändes skönt att vi nu kunde ge våra idrottslag ett bidrag. Nu blev det inte så utan jag fick rådet att vända mig till Städa Sverige som skulle lämna bidraget till idrottslagen. Svaret från Städa Sverige är ett av de tråkigaste jag fått under projektets gång och innebar att Vrakat.se inte kunde ingå Städa Sveriges koncept. Alltså tillbaka till Ren Kust som inte heller ville betala ut stödet till idrottslagen.

Jag tror ni håller med mig om att det är nästan ofattbart att man kan inta en sådan attityd mot 40-50 ungdomar. Nu kändes det som att vara tillbaka på jobbet. Det är inte första gången som jag bemötts på sådant sätt av organisationer som sitter i en maktposition i kraft av sina pengar. Jag har alltid tagit fighten för att få rätt och har man rätt så vinner man kampen till slut. Så skedde även denna gång och Västkuststiftelsen kommer att betala 5000 kronor var till idrottslagen. Jag ser det som att det tas av vår budget eftersom vi kommer att se till att det utrymmet finns.

Vrakat.se är ett exempel på hur en metodutveckling kan gå till. Någon eller några får en idé att ett arbetsmoment kan utföras på ett effektivare sätt och börjar marknadsföra idén. Man startar ett pilotprojekt för att utröna hur den nya metoden fungerar och om resultatet blir positivt försöker man starta det i full skala. Det är då man möter motståndet. Det är för dyrt att introducera, säger ekonomen utan framtidsperspektiv. Företrädare för gamla metoder gör inte direkt vågen när något nytt skall införas. När man tagit sig förbi de hindren så sjösätts metoden. Just denna utveckling har Vrakat.se genomgått och nu känner vi att metoden med att ”adoptera” kuststräckor är den mest effektiva metoden för att få en kontinuerlig städning av kustbandet och också den mest kostnadseffektiva. Det sista låter ju väldigt amerikanskt för en anspråkslös svensk, men det kan faktiskt vara så !

 

 

 

 

Tre ton plastskräp

TILL SENASTE INLÄGG ”VRAKFEST”

Vrakfest

 

Nu har sommaren passerat och vi vrakare har varit ute i vår vackra skärgård och tagit hand om ännu mera plastskräp. Det kändes viktigt att följa upp projektet nu när vi hållit på i cirka 5 månader. I början av året var vi tre aktiva i projektet och vi hade ett stort uppdrag framför oss, att städa 3,5 mil kuststräcka inom Hållsundsudde-Sönnerbergens naturreservat. Vi trodde stenhårt på vår idé att man ”adopterade” en bit av kuststräckan och städade den kontinuerligt. Som tur var delade många vår idé och tom TV 4 gjorde ett reportage om städmetodiken.

Det är med stor glädje och stolthet jag kan konstatera att alla kuststräckor är ”adopterade” med något få undantag där det är riktigt besvärligt att ta sig fram. Vi kommer att städa dessa sträckor också under hösten. Glädjande är  att fotbollstjejer från Onsala BK  F06  också kommer att adoptera en bit kust i anslutning till Innebandykillarna P06´s kuststräcka. Det är väldigt tillfredställande att alla åldrar har engagerat sig i projektet och vi är minst 80 aktiva som deltar på olika sätt i strandstädningen.

Vrakat.se har hittills städat bort 2800 kg plastskräp och det finns säkert 500 kg ytterligare plastskräp i våra depåer som kommer att hämtas i september.  Kungsbacka Kommun  har hämtat 600 kg på land och Länsstyrelsen i Halland genom Magnus Eriksson Fältvaktmästaren AB har hämtat 2,2 ton främst på öarna. Vi har också ett antal säckar med hårdplast som Sjöräddningssällskapet skall bygga optimister av.  Jag tycker faktiskt det är en riktigt gedigen prestation av både gammal och ung. Det visar också att det inte behöver vara så svårt att göra en insats som märks. Det känns underbart att vi kunnat rädda vår havsmiljö från denna potentiella microplast.

Det största tack till alla ni som deltagit och,  som jag hoppas, kommer att  fortsätta städa era adoptivstränder på Onsala´s vackra kust mot väster.

Vi ser framemot en höstträff där vi alla kan samlas och ha trevligt och utbyta erfarenheter. Det blir i oktober och det kommer ett mail om datum när lokalen är bokad.

En litet axplock av vårt uppsamlade plastskräp där en stor andel utgörs av linor, lintrassel, trålrester och trossar. Trossarna är mycket tunga och besvärliga att hantera.

Ett nystädat och rentvättat kustband på Stensholmarna

 

Andra positiva händelser

Under Västerhavsveckan i början av augusti var Vrakat.se med och pratade plastskräp med besökarna i Nordstan. Det var spännande, det verkade som några kom direkt från ljugarbänken medan andra var mycket seriösa i sitt intresse. Man kan också konstatera att det finns ”nya” göteborgare som aldrig varit vid havet! Det kändes som en givande eftermiddag och vi fick en ny följare av bloggen.

Det är också mycket positivt att Ren kust, nu kommer att hjälpa oss med kostnaderna för driften av strandstädningsprojektet Vrakat.se. Det är mycket tillfredställande att inte längre behöva betala för att projektleda Vrakat.se.

Släkten Franséhn städar på Mönster 

Släkten Franséhn, denna gången 20 aktiva vrakare i åldrarna från 4 år till 77 år som alla var pigga och alerta. Vi tog oss an Stora Skedevik, som är den viken på Sönnerbergen där det flyter in mest skräp. Eftersom det inte varit några kraftiga stormar i år var det relativt lite med plastskräp. Varje liten plastlina är även den viktig att plocka upp.

Vi byggde även en uppsamlingsdepå som designades av släktens arkitekt, Josef Wideström. Han valde en luftig skapelse där ljuset kan flöda in från alla håll och där det inte går att missa depåns syfte, att lagra plastskräp. Lägg märke till hur den blå strävan harmonierar med havet i bakgrunden!

Att utföra ett viktigt arbete, sedan bada i kristallklart vatten och därefter äta medhavd picnic, kan en släktträff bli bättre?

Aslutningsvis måste jag berätta om paret som pratade med oss när vi städade där på Mönster. De berättade att de hade varit på Malö, vår största ö i skärgården, och de talade om att det var så konstigt, att det inte fanns någon plast på stränderna där. Det kändes väldigt bra i kroppen när vårt arbete verkligen märks.

 

Flaskposten

33-åring

Fantastiskt! Efter 33 år har avsändaren till min vrakade flaskpost hittats. Det var den 14 juli 1986, på Frankrikes nationaldag, som flaskposten släpptes i havet. Under hösten 2014 när jag gick och vrakade efter stränderna mot Råö kom jag till Vikaholm. En liten strand med fin sand, som var min barndoms badstrand. Det hade blåst mycket den hösten och tången låg som i snödrivor. Nästan allt som flutit in i viken var gömt i tången. Jag såg något litet blekt rött sticka upp ur en tångdriva och såg att det var en flaskhals. Lite spännande är det alltid att lyfta upp en flaska , det kan ju vara en flaskpost. Flaskan var en bullig italiensk vinflaska, en riktig matrona, och minsann var det inte en lapp i flaskan, en flaskpost! Man kunde skönja en text på lappen men den var mycket tunn. Den kniviga frågan blev om jag skulle kunna få ur lappen utan att  slå sönder flaskan. Flaskhalsen var för smal för att få tag i lappen, och om jag slog sönder den, kanske jag ändå inte skulle kunna tyda texten. Det bästa var att behålla den hel som ett prydnadsföremål och jag ställde den bland min samling av gamla flaskor. Där hade den nog stått fortfarande om inte Vrakat.se gjort att jag blivit intresserad att plocka fram gamla strandfynd.

Kanske kunde man göra ett försök att tyda texten och ta hjälp av unga ögon. Mitt barnbarn Anton och jag blev Sherlock Holmes och Watson med förstoringsglas och allt, även pipor. Vi snurrade på flaskan för att få lappen att ligga så att delar av texten kunde synas. Vi snurrade och snurrade och detta var vad vi kunde få fram:

Malö (danskt ö) – Sverige 14/7/86, ss mot Danmark, Arne Wohcort?????( W enda säkra), Sönder??, DK 6720 FANÖ.

Stackars Sherlock som på sin tid inte hade internet. För oss blev det enkelt med danska Hitta. Det fanns en tömrermester på Fanö, Arne Wohlert och som bodde i Sönderho. Fanö är en ö utanför Esbjerg på sydvästra Jylland. Till och med mailadress fanns där. Min käre Watson, nu har vi funnit flaskpostens avsändare. Jag skickade detta mail till honom:

Hej Arne!
Jag bor på den svenska västkusten i Onsala. För 5 år sedan hittade jag en flaskpost när jag gick utefter vår kust. I vår skärgård är den största ön Malö. Jag tyckte flaskan var så fin att jag ville inte slå sönder den. Det gick inte att, vid den tidpunkten, tyda vad som stod på lappen inne i flaskan.  Flaskan glömdes bort men kom fram för ett tag sedan. Jag har nu kunnat tyda följande:
Malö-Sverige 14/7/86
ss mot Danmark
Arne Wohcort kan också tydas till Wohlert
Sönderho
DK 6720 Fanö

Svaret kom efter två veckor.

Hej
det er rigtig sjovt. vil gerne fortælle lidt mere om vores tur. Vi ser i Mor Danmarks logbog i løbet af juli måned og vender tilbage.
god sommer
Arne Wohlert

 

Vilken härlig känsla att hitta avsändaren efter 33 år. Som ni förstår avslutar jag med

FORTSÄTTNING FÖLJER!

Länk till Plastlinornas offer

 

https://www.vrakat.se/2019/plastlinornas-offer/

 

 

 

 

Plastlinornas offer

En havssula har mött en plågsam död. (Karin Fritzne tog bilden)

Jag mår fysiskt illa när jag ser denna bild. Det som varit en vacker fågel sitter fast i resterna av en plastlina och har sakta svultit ihjäl. Havssulan lever sitt liv fritt på havet och flyger endast till land för att häcka. Den finns inte i Sverige men kan driva hit i en storm. Jag har sett en havssula på nära håll en gång och den var mycket vacker. Det måste ske en aktiv bearbetning för att nå en förändring inom alla sektorer, fartygstrafiken, fisket och fritidsfisket!

Karin Fritzne med familjemedlemmar upptäckte den döda havssulan ute på havet och tog bilden.

Ur Änglamark av Evert Taube

”Låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm”

Plastlinor

När vi strandstädar hittar vi väldigt mycket plastlinor i olika storlekar, trassel av linor, stora trossar och plastlinor som närmar sig microplast. Efter ett års arbete med Vrakat.se är vår erfarenhet att trossar och linor är det enskilt största plastproblemet och ett gissel för miljön. Det märkliga är att det inte omnämns speciellt mycket i de rapporter som kommer från olika organisationer när de rapporterar om uppsamlat plastavfall.  Förmodligen behövs en bättre dokumentation för att kunna arbeta aktivt med att reducera plastlinor i havet. Att linorna kommer från havet torde vara klart men hur de hamnar där borde utredas närmare.Under hösten kommer vi att fördjupa oss i hur plastavfall från havet rapporteras och vilka vetenskapliga rapporter som finns tillgängliga. Allt i syfte att definiera källorna och påverka så att drivande plastlinor i havet reduceras. Jag skriver även här FORTSÄTTNING FÖLJER !

Strandstädningen

Engagerade vrakare jobbar vidare i semestertider. Öckerö (här i Onsala) med omliggande öar har städats.  Min bror Hans med fru Britt-Marie har städat delar av Öckerö, Stensholmarna och Hamnholmen. Martin S har rapporterat att Långskär är städat och dessutom att han hittat en flaskpost från  Norge. Vi hoppas på mer information  om det fyndet! Familjen Fritzne med Karin i spetsen har tagit hand om Byttholmen och delar av Öckerö. Inte minst Albin är en hängiven vrakare med skräpplockaren i beredskap. Eva Byröd och hennes barnbarn Harry har städat vid Orrviken och sydsidan av Öckerö. En mycket bra insats och extra roligt att de unga deltar så aktivt. Skräpplockaren är ett utmärkt redskap och vi tackar speciellt Annelie på Länsstyrelsen för dem. De gör stor nytta och det är viktigt påpeka att det finns mycket huggorm i år, på fastlandet.  När man plockar plast uppe i buskarna, se upp. Jag stack ner handen för att ta en plastdunk och upptäckte precis att det låg en huggorm där. Be carefull out there!!!

 

 

Hamnholmen städad

Kuriosa

Vår två år gamla Mercury utombordare gick inte att sänka ned i vattnet med den elektriska motorn. I vår komplicerade tekniska värld trodde jag det var ett svårt fel. Ett samtal till båtfirman gav följande svar: tryck på knappen upp och ned och RUSKA  motorn. Jag trodde inte mina öron. Det var det vi gjorde med elektroniken på 70-80-talet. Fungerade de inte ruskade man på dem och så fungerade de igen. Och det gjorde även motorn denna gång. Härligt att något är som förr!

Länk till flaskposten

 https://www.vrakat.se/2019/flaskposten/

 

Nya och gamla vrakare

Det är så härligt att projektet rullar på även om det är några kuststräckor som ännu inte har vårstädats. En viktig anledning är att fåglarna ruvar sina ägg nu. Vi har nästan ett svanpar på varje mindre ö. Man skall  naturligtvis inte störa dem. På Öckerö kommer arbetet igång efter midsommar när familjerna Fritzne och Byröd startar sin städning. Två depåer kommer att byggas på Öckerö, en i väst och en vid stranden som ligger mot hamnen i Kyrkefjällssund.

Kommunen har genom Sebastian och Janne hämtat det sista vid Ebbe´s brygga. Det blev 39 säckar, 4 surfbrädor och 2 mindre plastdingar totalt. Det känns otroligt bra att få iväg skräpet och undvika microplast.  Nu har ytterligare sträckor städats som beskrivs nedan under aktiviteter.

Det är stimulerande att projektet växer med fler kuststräckor och fililaler. Martin Sigurdsson har sedan tidigare varit ute och städat på öarna utanför Råö och är nu en vrakare inom Vrakat.se.

Vår andra filial öppnar vi på Orust ostsida. Det är Göte Berntsson som tagit till sig Vrakat.se konceptet och städar en kuststräcka på cirka 500 meter.Den är belägen mellan Svanesund och Slussen och heter Håla. Det skall bli intressant att få ta del av vad som flyter in i denna Håla.

 

Aktiviteter

Vikaholm

Onsala IBK P06 (innebandylaget) har städat delar av sin kuststräcka vid Vikaholm i naturreservatets norra del. De har gjort en fantastisk insats i hällande regn och fått bort cirka 200 kg skräp från kuststräckan.

Så här beskriver Sebastian Christensson, en av ledarna, insatsen och bilderna är tagna av Josef Wideström.

”Idag (8 juni) har vi i Onsala IBK P06 varit på vår adopterade strandsträcka genom projektet https://www.vrakat.se/
I hällande regn plockade vi upp runt 200kg plast från vår strand. Grymt projekt för miljön i närområdet och en ögonöppnare, inte bara för killarna i innebandylaget utan även för oss vuxna. Att det kan finnas så mycket plast överallt. Nästan helt otroligt. Böj undan grenarna på en buske och det är bara att plocka. Detta är något vi alla kan och bör hjälpas åt med. Plocka med dig lite plast varje gång du är ute. Plasten nöts ner till mikrobitar som hamnar i fågel och fisk och till slut letar den sig hela vägen tillbaka till oss.”

Ett tappert innebandylag, vilken insats!

Malö

Onsdagen den 5 juni tog sig fem båtar ut till våra vackraste ö i Onsala, Malö. Inte att förväxla med Malö där Maj bodde. Vi var tillsammans 16 personer som städade från Fyren till naturhamnen på Norra sidan. Vi har ännu inte räknat ihop alla säckar men som vanligt var det mesta från fartygen. Det är så underbart med Vrakat.se-projektet för alla är så engagerade och vi hade en fantastisk dag och gjorde stor nytta.

Några utdrag från mailkontot

”Verkligen kul att komma ut i så fin natur, träffa trevliga människor från närområdet och dessutom göra ngt bra!”/ Håkan
”Tack för att du inspirerar oss till att umgås och att göra en gemensam insats!”/ Anders
”Jag kan bara hålla med er alla om att det var en fantastiskt fin dag ute på Malö. Det kändes bättre och bättre ju mer jag plockade upp. Det var dessutom så trevligt att träffa alla andra ” vrakare ” /Peder

 

Mor Anna´s vik, Martina´s vik eller sandstranden före Mönster på Sönnerbergens sydsida

Gösta Franséhn, Eva Locking och Hans Franséhn.

Dessa tre syskon har gjort en insats både på egen mark och på sandstranden.

Det behövs stort tålamod att plocka upp alla små snören och linstumpar som stranden är full av och som man inte ser först. Lyckligtvis fanns det en tålmodig kvinna i syskonskaran.

Buskär

En bild från strandstädning på Säskär i Buskärs skärgård och där Maria Losman varit ute på årets första städning.

Vi önskar alla följare en riktig fin sommar och på de platser det är vårstädat hoppas vi att det inte flyter in så mycket nytt.

 

 

Till en liten berättelse

David-ett träffsäkert släktnamn

 

TV 4 reportage

Idag sändes inslaget om Vrakat.se under hela morgonen på TV 4 utan vid ett tillfälle. Det var ett kort inslag och ett lite längre och det kl 10 var ett inslag på två minuter. Det blev ett bra reportage och roligt att vi får uppmärksamhet för vårt arbete.

Här är länken:

https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11984344

Kopiera länken och klistra in i webläsaren!

 

 

 

 

Hej kära följare!

Vi har tidigare blivit uppmärksammade i Norra Halland, Trossen och Lokalradion i Halland. I tisdags var reportern Bo Carlsson och fotografen Tim från TV 4 här vid Ebbes brygga och gjorde ett reportage om Vrakat.se med fokus på att adoptera en kuststräcka. Flera av våra vrakare hade ställt upp för att skapa en fin inramning till reportaget. Dessutom var ett tio-tal innebandykillar med på stranden. Våra kustroddare fick visa sin styrka och rodde in vrakbåten full med uppsamlat plastmaterial.

Inslaget sänds imorgon 17 maj  på TV 4 Nyhetsmorgon och även på Nyheternas kvällssändningar. Detta under förutsättning att det inte händer något med större nyhetsvärde. Det kommer att finnas på TV 4 play också.

Det känns tillfredställande att vårt arbete för miljön uppmärksammas!

Här är länken till inslaget

Nyheterna 17 maj 2019
tv4play.se
Nyheterna 17 maj 2019

Nyheterna 17 maj 2019