Succé för Vrakat på Maritima dagen arrangerad av Båtmuseet i Onsala.
Hej vrakare och följare!
I år var det en Maritim dag på Båtmuseet i Onsala lördagen 28/8.
Förra året var det ingen tillställning pga. av pandemin så det var många som var sugna både att ställa ut och att komma och titta. Det blev ett rekordstort antal besökare enligt arrangörerna och det var många som sökte sig till Vrakat´s tält och många studerade de speciella strandfynden och även häpnade över hur mycket stora föremål som flyter i land.
Avfallet på bilden är hämtat från en enda depå som ligger på en ö i Kattegatt. Vi lät några av våra besökare ange varifrån de trodde avfallet kom ifrån. I stort sett alla sa att det kom från olika typer av fartyg, alltså kommersiell sjöfart. Den andra källan till avfall var fiskeindustrin.
I den folder som Västkuststiftelsen har om strandstädarkartan skriver man så här:
”Mer än 80% av det marina skräpet har sitt ursprung i land. Floder och vattendrag fungerar som transportvägar ut i havet.”
Detta ni ser är vår vardag i strandstädningsarbetet och en verklighet som beskriver en annan sanning. Det kanske endast är Kattegatt som har en ständig ström av kommersiella fartyg som passerar mellan Danmark och Sverige och som efterlämnar sig avfall. Ser gärna kommentarer av er i branschen!
Vår stora fender skänkte vi till Båtmuseet och överlämnades av Lars Bergfeldt till Båtmuseets styrelsemedlem Bengt-Arne Henriksson.
Mia Sandblom skrev en mycket bra artikel om Vrakat och vår utställning så här kommer hela artikeln:
Gösta Franséhn tog initiativet till Vrakat och berättar om några av sakerna han hittat. Bild Mia Sandblom.
Gösta berättar om vrakfynden: ”Ska till Antikrundan nästa vecka”
Maritima dagen drog en hel del besökare till Onsalas båtmuseum på lördagen. Strandstädningsprojektet Vrakat bjöd kanske på den mest spektakulära utställningen.
– Jag ska visa upp den här för Antikrundan nästa vecka, säger Gösta Franséhn om ett av vrakfynden.
Båt- och Sjöfartsmuseet i Onsala arrangerade under lördagen Maritima dagen, ett återkommande arrangemang med tema havet. Fikaförsäljning, musikuppträdande och tipspromenad tillhandahölls, och det var en del företag och föreningar på plats.
Adoptera kust
Vrakats initiativtagare och grundare Gösta Franséhn berättade om verksamheten. Strandstädningsprojektet Vrakat bygger på att privatpersoner eller exempelvis ett lag i en förening adopterar en del av kusten och ansvarar för att den är städad och fri från skräp.
På marken vid tältet ligger en del av det som städats upp senaste veckan. Det är mycket rep, nät och plast, men också en sko, några bojar och en gigantisk fender.
– Ungefär tre fjärdedelar av det skräp vi plockar har drivit in från båtar till havs. Där vi städar är badgästerna ganska duktiga på att ta med sig sitt eget skräp hem, säger Per Jonsson som också är delaktig i projektet.
Per Jonsson
Lång kuststräcka
Tre år efter att projektet startade är betydande delar av kommunens kust adopterade, men ännu mer återstår. På Kungsbackas hemsida står det att kommunens kuststräcka är åtta mil, men Gösta Franséhn säger att den är betydligt längre.
– Följer man stränderna in i varje vik längs hela kusten och även öarna utanför så har Kungsbacka kommun 25 mil kuststräcka.
Samlat skräp hela livet
Gösta har samlat strandskräp, eller ”vrakat”, i hela sitt liv. Någon enstaka gång gör man som vrakare ett fynd, vid sidan av de drivor av rep, nät och plastpåsar som driver i land.
Han visar upp sina finaste fynd, och berättar om dem. Inuti en rund och vacker vinflaska, med korken långt nertryckt, ligger en liten lapp. Gösta ville inte slå sönder flaskan för att få ut lappen, utan satt en kväll tillsammans med sitt barnbarn och en stark lampa och kämpade med att tyda texten på lappen.
Flaskpost från kärlekskrank dansk
– Jag såg ett namn och sökte på Internet. Jag hittade en mejladress till en man och hörde av mig.
Gösta Franséhn fick då höra historien om när tre danska killar från södra Jylland var på segelsemester i början av 80-talet. På tredje dagen började de sakna kvinnligt sällskap på båten.
– Vad gör man då? Jo, då tar man de tomma vinflaskor man har, 15 stycken efter tre dagar till havs, i det här fallet, säger Gösta och skrattar till.
– Sedan skriver man sina namn på lappar och slänger flaskorna i havet. Men det gick inte så bra, när jag hörde av mig efter 33 år så var det det första svar de fick.
Till Antikrundan med mystisk skeppsdetalj
En mer värdefull flaska har Vrakat också tagit med sig till båtmuseet. Det är en brun butelj, välbevarad sånär som på den halvt avslagna halsen. Den härstammar troligtvis från 1700-talet och hittades för ett tag sedan på Hällsundsudde.
Men finaste fyndet fann Gösta redan 1962 på en klippa vid Råö. Det är en del av en dekoration som bör ha suttit på ett skepp. Efter alla år har ingen säker information gått att få om när det tillverkades, eller vilket land det kommer ifrån. Det spekuleras om 1700-tal eller 1800-tal, och holländska skepp har varit på tal.
Gösta Franséhn hoppas på att få svar när Antikrundan anländer till Tjolöholms slott nästa vecka. Då ska han visa upp sitt gamla skeppsfynd och se om han efter nära 60 års grubblande får några svar.
– Jag vet inte om de har någon som är expert på just detta, men man kan ju alltid prova.
Tack Mia och jag önskar er alla en fin höst och sköna vandringar efter havet!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.