Antikrundan, konsten att köa.

Sommaren började gå mot sitt slut. Denna förmiddag sken solen och gav en härlig värme. Det skulle kunna bli en riktig fin sensommardag. Flocken rörde sig oroligt på fältet när vallhundarna försökte fösa flocken mot sorteringsfållan. När någon ur flocken försökte smita in före de andra så var en vallhund genast där och gläfste. Allting skedde med god ordning och snart hade en lång kö bildats med två meters avstånd mellan varje gruppering. Det kändes som att det låg en lång erfarenhet för att uppnå den perfekta kön. Det är lätt att tro att vi var på en fårfarm men det är fel för vallhundarna hade alla samma uniform och var vakterna som Antikrundan hade hyrt in för att hålla reda på oss bångstyriga, nyfikna och förväntansfulla besökare till Antikrundans dag på Tjolöholm.

När vi väl kommit in på området ser vi oss vara början av en oändlig kö som sakta slingrar sig mot det hägrande målet, den stora röda byggnaden där experterna fanns. Det intressanta är att studera alla dessa människor som står där med sina dyrgripar väl inpackade. Helt plötsligt hörs ljudet av prasslande papper när en febril verksamhet startas för att packa upp klenoderna. Varför denna aktivitet? Då såg jag en man i mörk kostym , vit skjorta, slips och slätkammat hår som går utefter kön och spanar. Var det godsherren eller bankdirektören, nej det var Experten. Han tittade noga på vad som fanns i väskor och i vagnar. Fanns det något oväntat värdefullt? Han gled fram mellan grupperna av besökare som den värste Ingemar Stenmark.Han lämnade efter sig både glada och sorgsna ansikten.

Vi hade tagit med oss två föremål. För femtio år sedan hittade jag ett ilandflutet ornament  som är utskuret trä med snidade lejontassar mm och som förmodligen suttit i fören på ett skepp. Det är förvånansvärt välbehållet och det finns guldfärg på den. Utanför Onsalahalvön ligger Nidingen, Sveriges första fyr, och runt den har mellan 600-700 skepp förlist genom åren. Det skulle vara spännande att veta vilket skepp det kunde vara och dess öde. Jag har försökt att få  information på museer men inte lyckats få någon vetskap vilken typ av skepp det kan vara. Därför är jag på Antikrundan för att få kontakt med en skeppsexpert. Dessutom har jag en lerskulptur av min farfar David utförd av Ninnan Santesson, en känd skulptris, som för övrigt var född på Tjolöholm.

Experten närmade sig vårt lilla läger, jag visade upp ornamentet, hans blick svepte snabbt förbi den och så var han borta! Det var inte skeppsexperten så jag tappade inte modet. Nu vibrerade det i kön igen, ungefär som hur man känner när det kommer ett tåg. Vad var det som hände, jo en expert till i kön. Han var mer ledigt klädd med uppknäppt skjorta och rutig kavaj. Jag kommer inte ihåg hans namn men han har ett eget program om gamla gårdar. Han gick nästan ännu fortare förbi mitt ornament, det var inte gamla skepp som var hans specialitet. Det lugnade ner sig i kön som i sakta mak rörde sig mot Tjolöholms Magasin, och nu kunde man se målet för köandet. Det är märkligt med köande, i alla  fall för mig, för jag tittar på folk omkring mig och efter ett par timmar tror jag att jag känner dem sen tidigare och ger dem passande namn.

Nu rörde det sig i kön igen, vad händer? Det var ett kamerateam som gick utefter kön och intervjuade besökare. Reportern var en ljushårig man med halvlångt år. Det var ju han som intervjuade gamla besökare till Antikrundan och på grund av pandemin, blev det 2020 års sända Antikrunda. Han kan heta Magnus och hade med sig en expert också. Teamet började närma sig vår parkeringsplats och jag noterade att det måste vara en excentrisk expert, byxorna flaggade på halva benen och han hade inga strumpor. De stod  endast tio meter från oss och jag håller upp mitt ornament och möts av samma tomma ögon som förut. Nu får det bära eller brista. Jag tar ornamentet och går fram till Magnus och frågar var han tror att jag har hittat den. Experten började också prata och det gick inte att ta miste på att det var Måns Nilsson, Måns och Ankan känner de flesta till. Det måste vara ett nytt grepp i Antikrundan att ha med en mer lättsam person. Jag tycker att jag och Måns tillhör samma humoristiska skikt, min fru brukar säga att jag är skojfrisk. Det var den framfusigheten som behövdes för sedan berättade jag om ornamentet och inte minst om flaskposten som hittade sin avsändare efter 33 år. Det blev en hel del skratt och det var en skön berättelse med danskt gemyt som ni kan läsa på Vrakat.se och kanske få se på TV.

Vi hade avancerat till en uppsamlingsplatsen före Magasinet,  och nu stod vi spända på att komma in på  området där allting hände. Mitt hopp levde kvar att få träffa en skeppsexpert. Vi  släpptes in i nästa kösystem och det var utformat som handduksvärmaren i vårt badrum. På den går det ett rör fram och tillbaka där man hänger handduken. Kan ni se det framför er och överföra det till kön så gick vi alltså ner och upp på en gräsmatta sex gånger. Det kan låta tråkigt men det hände något hela tiden. I mitten på gräsmattan härskade Anne Lundberg men två kamerateam. Man värderade smycken hos henne men man kunde inte se om ägarna var glada eller ledsna, ungefär som svenskar brukar se ut. Kön gick alldeles nära Anne`s stol i utkanten av inspelningsplatsen. Hon verkade mycket duktig på att koppla av och när hon behövdes tryckte hon på on.

Solen hade vunnit kampen mot molnen och den gav en skön värme. Tre timmar hade gått och än hade vi inte tröttnat, dessutom såg vi den hägrande porten till Magasinet. Nu hade vi namngett ganska många i kön. Kålle och Ada, göteborgskan hördes över allt annat och de hade den finaste tavlan, kunde man höra. No comments! Övriga besökare är Donnan, Ovännerna, De nyförälskade  , De långsamma, Lycramannen, Obelix (stor näsa), Dorabella ( kommer ni ihåg julkalendern) och sist men inte minst Falken och Sparven. Lite längre fram i kön står en späd äldre kvinna, Sparven, och troligen hennes barnbarn, en yngre man som är fullständigt ointresserad och som spanade efter något mer spännande bland besökarna. Det kan ha varit kvinnor eller kanske det var män han spanande in och förberedde en störtdykning. De hade en stor bagagekärra full med lådor, halva bohaget, och varje gång den skulle flyttas fick Sparven lyfta och köra den. Falken stod kvar och spanade medan irritationen spred sig i kön. Hade han inget hyfs i kroppen men ingen sa något, som vanligt (inte vi heller, skäms på oss).

Efter ytterligare en timma var vi framme där kön delade sig. De som hade med sig tavlor gick i VIP- kön medan vi andra fick gå i den oprioriterade kön. Väl framme möttes  VIP- kön av en Expert som visade in dem i Magasinet. När vår brokiga kö kommit fram stod en uniformerad vakt, det behövdes inte mer kompetens, och han visade oss till ett bås utanför den eftertraktade byggnaden. Han tittade snabbt på våra föremål och pekade på Övrigt, båset allra längst bort. Jag fick en tanke om att det kanske skulle stått Skräp på skylten istället. Besvikelsen var stor när vi passerade porten och inte fick se Experterna in action och kanske sett en glimt av producenten.

Äntligen var vi framme hos Experten, vår skeppsexpert? Han fastställer att ornamentet är från 1700-talet. Vad häftigt att det kan vara så välbehållet efter så många år. En teori är att skeppet ligger i lera och att en trål ryckt med sig ornamentet som sedan flutit i land. Det var inte skeppsexperten men jag kom en liten bit närmare att hitta vårt skepp! Han värderade den till 1000 kronor. Skulpturen, av Ninnan Santesson, klassades som en förstudie till en bronsskulptur och värderades också till 1000 kronor. Vi tror inte han hade riktig koll på hennes konstnärsskap och det kändes inte så bra och med viss besvikelse packade vi ner skulpturen i ryggsäcken. Jag vände mig och började gå.

Då ropade Experten och frågade vad det var för ryggsäck jag bar. Det var en reklamryggsäck från vinterOS i Lillehammer 1974, som jag fått av min bror. Experten sa att det fanns samlare av OS-prylar och den kunde vara värd uppemot 20.000:- kronor. Vilken överraskning och så glad jag blev men då vaknade jag ur min dröm, tog min fru i handen och vandrade till bilen en erfarenhet rikare. Nästa år skall vi komma innanför porten, vi får ta med Zorn!

Jag har varit i kontakt med Pernilla Månsson-Colt och hon skall ta med intervjun i programmet om den inte avviker för mycket från det andra innehållet i avsnittet. Vi kan vara för roliga!

Succé för Vrakat på Maritima dagen arrangerad av Båtmuseet i Onsala.

Hej vrakare och följare!

I år var det en Maritim dag på Båtmuseet i Onsala lördagen 28/8.

Förra året var det ingen tillställning pga. av pandemin så det var många som var sugna både att ställa ut och att komma och titta. Det blev ett rekordstort antal besökare enligt arrangörerna och det var många som sökte sig till Vrakat´s tält och många studerade de speciella strandfynden och även häpnade över hur mycket stora föremål som flyter i land.

Avfallet på bilden är hämtat från en enda depå som ligger på en ö i Kattegatt. Vi lät några av våra besökare ange varifrån de trodde avfallet kom ifrån. I stort sett alla sa att det kom från olika typer av fartyg, alltså kommersiell sjöfart. Den andra källan till avfall var fiskeindustrin.

I den folder som Västkuststiftelsen har om strandstädarkartan skriver man så här:

”Mer än 80% av det marina skräpet har sitt ursprung i land. Floder och vattendrag fungerar som transportvägar ut i havet.”

Detta ni ser är vår vardag i strandstädningsarbetet och en verklighet som beskriver en annan sanning. Det kanske endast är Kattegatt som har en ständig ström av kommersiella fartyg som passerar mellan Danmark och Sverige och som efterlämnar sig avfall. Ser gärna kommentarer av er i branschen!

Vår stora fender skänkte vi till Båtmuseet och överlämnades av Lars Bergfeldt till Båtmuseets styrelsemedlem  Bengt-Arne Henriksson.

Mia Sandblom skrev en mycket bra artikel om Vrakat och vår utställning så här kommer hela artikeln:

Gösta Franséhn tog initiativet till Vrakat och berättar om några av sakerna han hittat. Bild Mia Sandblom.

Gösta berättar om vrakfynden: ”Ska till Antikrundan nästa vecka”

Maritima dagen drog en hel del besökare till Onsalas båtmuseum på lördagen. Strandstädningsprojektet Vrakat bjöd kanske på den mest spektakulära utställningen.
– Jag ska visa upp den här för Antikrundan nästa vecka, säger Gösta Franséhn om ett av vrakfynden.

Båt- och Sjöfartsmuseet i Onsala arrangerade under lördagen Maritima dagen, ett återkommande arrangemang med tema havet. Fikaförsäljning, musikuppträdande och tipspromenad tillhandahölls, och det var en del företag och föreningar på plats.

Adoptera kust

Vrakats initiativtagare och grundare Gösta Franséhn berättade om verksamheten. Strandstädningsprojektet Vrakat bygger på att privatpersoner eller exempelvis ett lag i en förening adopterar en del av kusten och ansvarar för att den är städad och fri från skräp.

På marken vid tältet ligger en del av det som städats upp senaste veckan. Det är mycket rep, nät och plast, men också en sko, några bojar och en gigantisk fender.

– Ungefär tre fjärdedelar av det skräp vi plockar har drivit in från båtar till havs. Där vi städar är badgästerna ganska duktiga på att ta med sig sitt eget skräp hem, säger Per Jonsson som också är delaktig i projektet.

Per Jonsson

Lång kuststräcka

Tre år efter att projektet startade är betydande delar av kommunens kust adopterade, men ännu mer återstår. På Kungsbackas hemsida står det att kommunens kuststräcka är åtta mil, men Gösta Franséhn säger att den är betydligt längre.

– Följer man stränderna in i varje vik längs hela kusten och även öarna utanför så har Kungsbacka kommun 25 mil kuststräcka.

Samlat skräp hela livet

Gösta har samlat strandskräp, eller ”vrakat”, i hela sitt liv. Någon enstaka gång gör man som vrakare ett fynd, vid sidan av de drivor av rep, nät och plastpåsar som driver i land.

Han visar upp sina finaste fynd, och berättar om dem. Inuti en rund och vacker vinflaska, med korken långt nertryckt, ligger en liten lapp. Gösta ville inte slå sönder flaskan för att få ut lappen, utan satt en kväll tillsammans med sitt barnbarn och en stark lampa och kämpade med att tyda texten på lappen.

Flaskpost från kärlekskrank dansk

– Jag såg ett namn och sökte på Internet. Jag hittade en mejladress till en man och hörde av mig.

Gösta Franséhn fick då höra historien om när tre danska killar från södra Jylland var på segelsemester i början av 80-talet. På tredje dagen började de sakna kvinnligt sällskap på båten.

– Vad gör man då? Jo, då tar man de tomma vinflaskor man har, 15 stycken efter tre dagar till havs, i det här fallet, säger Gösta och skrattar till.

– Sedan skriver man sina namn på lappar och slänger flaskorna i havet. Men det gick inte så bra, när jag hörde av mig efter 33 år så var det det första svar de fick.

Till Antikrundan med mystisk skeppsdetalj

En mer värdefull flaska har Vrakat också tagit med sig till båtmuseet. Det är en brun butelj, välbevarad sånär som på den halvt avslagna halsen. Den härstammar troligtvis från 1700-talet och hittades för ett tag sedan på Hällsundsudde.

Men finaste fyndet fann Gösta redan 1962 på en klippa vid Råö. Det är en del av en dekoration som bör ha suttit på ett skepp. Efter alla år har ingen säker information gått att få om när det tillverkades, eller vilket land det kommer ifrån. Det spekuleras om 1700-tal eller 1800-tal, och holländska skepp har varit på tal.

Gösta Franséhn hoppas på att få svar när Antikrundan anländer till Tjolöholms slott nästa vecka. Då ska han visa upp sitt gamla skeppsfynd och se om han efter nära 60 års grubblande får några svar.

– Jag vet inte om de har någon som är expert på just detta, men man kan ju alltid prova.

Tack Mia och jag önskar er alla en fin höst och sköna vandringar efter havet!

Hej alla följare och vrakare!

Här kommer en berättelse av vårt strandstädningsarbete i april i år.

De tre gentlemännen kliver ut på bryggan och tar sikte mot Vrakatekan som ligger och guppar så fint längst ut på bryggnocken. Det var tre grånande herrar med lite olika kroppsliga besvär men med en riktig glöd för att utföra sitt uppdrag. PS hade ont i ryggen och i axeln och kunde inte ro och blev utnämnd till styrman. Nils G är kapten i projektet och i ekan men med sin skolios är han snart lika böjd som ringaren i Notre Dame. Till sist var det PJ just blivit opererad och redan var så återställd att han tog platsen som andreroddare. Med andra ord var det ett gäng som utstrålade energi.

Precis för två år sedan var dessa män på sin första vraktur och startade strandstädningsprojektet Vrakat.se. Miljöpartiet hade 2017 fått igenom en särskild satsning , 17 miljoner, för  strandstädning med prioritet av västkusten. Nils G hade gjort ett förslag om ett pilotprojekt som skulle göra en kartläggning och strandstäda en kustremsa i Onsala, Kungsbacka Kommun, Denna kustlinje skulle undersökas både avseende förekomsten av skräp och att arbeta efter en metodik där en eller flera adopterade en kuststräcka och städade den kontinuerligt. Det var en gedigen projektplan med detaljerad kostnadskalkyl.  Av de 17 miljonerna skulle det kosta 20.000:-. Västkuststiftelsen gillade pilotprojektet sa man, men kunde inte stödja projektet ekonomiskt. På Kungsbacka kommun var det ingen som läste projektplanen över huvud taget. Däremot betalade kommunen senare en upphandlad aktör 50.000:- för att göra en kartläggning utan någon som helst strandstädning.

Det var nu tre män i en båt men farvattnet var inte Themsen utan en vik på Hallands västkust. Det blåste en ganska hård nordostlig vind som gav medvind västerut. PJ, som var absolut vigast i gruppen trots operation, utsågs till hopp-i-land-kalle.  Han lossade fånglinan och med ett elegant hopp tog han plats på sin roddplats. Nils G tog ledarårorna och manövrerade ut ekan mot öppet vatten. PS skulle styra med för ändamålet iordninggjord styråra men den hade Nils G glömt. Istället fick PS medelst sina händer visa riktningen som ekan skulle ros. Viss tid såg han ut som en dirigent som satt i aktern och dirigerade Våren av Vivaldi! Händerna flög upp och ner och fram och tillbaka med stor inneboende känsla och ekans kurs blev i det närmaste perfekt.

Det var inte utan att Nils G var mycket stolt över att nu, två år senare, engagera över 250 strandstädare och som närmar sig 300 under 2021 i Vrakat.se. Vilket uppdrag hade nu de tre herrarna denna vackra men kyliga vårdag. Jo, idag skall referenskustremsan dokumenteras. Man kan tycka att det inte kan vara så svårt att mäta vad som flyter in från havet och avgöra varifrån det kommer men olika intressenter mäter olika. Referenskuststräckan är en kilometer och är en klippstrand, en fin sandstrand och en bit kust med stora och små stenar. Den ligger så att det flyter in skräp från sydväst och till nordväst och känns typisk för hur sammansättningen av de skräp som Vrakat.se samlar in ser ut. Kustremsan har blivit döpt till ”Mrs B`s beaches”och kommer att dokumenteras med bilder och kommentarer. Vem som är mrs B är en väl bevarad hemlighet. Vad är då tanken med en referensstrand, jo att dokumentera vad som flyter in från havet och göra en bedömning av hur det hamnat i havet. Förr kunde man hitta föremål som gick att återanvända eller vrakved som kunde eldas med. Är det bara skräp som flyter in nu för tiden eller kan man hitta något intressant?

Ekan styrdes förbi den fina sandstranden där barnen kunnat bada om inte de betande korna absolut vill ha vattentoalett. Varje år hoppas reservatsbesökarna på att stranden skall inhägnas men tyvärr har det inte blivit något än. Efter stranden rundas en udde och sedan kommer en kustremsa bestående av stora och små stenar. Det har kommit in uppgifter om att det ligger plastdunkar här och med ett vigt hopp är PJ i land och tar sig sedan fram som en bergsget över stenarna och hittar dunkarna. Nils G stapplar fram bland stenarna och hittar en spännande bit ädelträ. Här finns också en mindre variant av Wilk’s Nemis, en träskulptur av vrakved. PS har fått uppgiften att plocka skräpet som ligger närmast havet. Plötsligt hörs PS`s stämma ljuda över vågornas skvalp ”Jag har hittat en glasflaska”! Visst är det ovanligt att hitta en hel glasflaska på en stenstrand men PS låter mycket exalterad när han tillägger att det är säkert 1800-tal eller tom 1700-tal. Det är verkligen ett märkligt och ovanligt fynd eftersom flaskan inte har någon rak botten utan den är rund och kan inte stå på ett bord. Halsen är nyskavd vilket tyder på att flaskan just flutit iland och hamnat i tången och bara blivit skadad i flaskhalsen. Dagen efter vi var ute gick vågorna höga igen och flaskan hade slagits sönder mot stenarna. DET ÄR OTROLIGT att tänka sig att där ute i havet ligger ett vrak från 1700-talet. Det var förmodligen kaptenen som drack upp innehållet i denna fina flaska och så ställdes den i lådan för att panta den i nästa hamn. Skeppet förliser i en svår storm och 300 år därefter bryts däcket till slut sönder och flaskan som har luft i sig flyter upp till ytan. Den flyter i de mjuka vågorna in mot stenstranden och ger juristen, som gjort en hel del bouppteckningar, ett riktigt svårt fall att utreda. Var är den tillverkad  och när samt vilket skepp har haft den med ? Han har redan börjat undersöka om det beskrivna  scenariot ovan skulle kunna stämma.

Det mesta tyder på att denna flaska är från 1700-talet och det är ett mirakel att den inte blev sönderslagen mot stenarna. Den runda ringen är en luftblåsa i glaset!

Ekan lastas med säckar, dunkar,  vrakved och flaskan och  när den  kommer runt udden ökar vinden och nu får roddarna ta i ordentligt. Styrman dirigerar dem med precision för att ro den absolut kortaste vägen hemåt.

Detta är vad som hittades och sorterades:

Dessa fynd kommer förmodligen från handelsfartyg som trafikerar Kattegatt. Det slängs många dunkar i havet.

Plastskräp från konsumentprodukter. Det finns inga petflaskor med denna gång!

Linor är det värsta och kommer både från fisket och handelsfartyg.

En fiskmås har fått offra livet i kampen men en bit lina. Det är bedrövligt!

Fynd som går att återanvända:

Detta är en regel av något ädelträ som är hårt och är ett mycket ovanligt fynd. Det kommer att bli fyra Vrakat.se-lampor. Världen är uppdelad i dem som tycker om föremål med marin anknytning, tex lampor som doftar tjära, medan den andra delen tycker att det är fult och inte passar i ett hem. Om du tycker om Vrakat.se-lampan så hör av dig för jag lottar ut ett exemplar av denna fina ädelträbit.  Ni som kan mycket om träslag får gärna höra av sig om vilket träslag det kan vara. Kan det vara mahogny, det känns kompaktare än ek. Det blir en raritet för det kommer nog inte att flyta in  någon mer liknande ädelträbit. Använd gärna kontaktformuläret nedan!

Det vi hittade på cirka 200 meter kustremsa har flutit in i år och vi har nu en startpunkt för vår referenskustremsa. Vi kan dra slutsatsen att handelsfartyg, färjor och kryssningsfartyg står för en stor andel av det som flyter in om också trossar och tjockare linor även kommer från denna kategori.. Fiskarna får stå för det mesta av mindre linor och lintrassel medan konsumentrelaterade skräpet, vad som avser vikt, utgör den minsta andelen av skräpet. Vi hoppas att ”Mrs B” uppskattar vår rapport och ett sådant flaskfynd kommer vi nog aldrig göra mer.

Nästa inlägg som även det kommer att publiceras under maj tittar närmare på hur Kungsbacka Kommun har hanterat sitt bidrag till strandstädningen och vad den nye samordnaren vill åstadkomma under 2021. Alla ni som redan varit ute och städat kommer bli omnämnda och det är inte för sent att skicka bilder.