Hej vänner och följare. Här är denna veckas första inlägg som handlar om förra veckans fiske.
Vi tycker att hummer är övervärderat och har gått in helt för att fiska krabba, hummer får bli en bifångst. Därför är vi väldigt nöjda att fångsten av krabba denna gången blev stor, hur mycket får ni se längre ner. Vi har med denna fångst kunnat ge fem följare chansen att äta nyfiskad krabba ifrån friska vatten utanför Mönster.
Anders och Lena`s krabbfat
Per plockar ut de bästa. Hoppas att de var det också.
Barbro fick så många att de inte gick ner i kastrullen!
Krabborna är på yogakurs!
Även vår granne Peter och min broder Hans fick smaka av krabbfångsten. Nya följare står på tur för krabbfest nästa gång vädret tillåter oss att gå ut.
Vår surfplatta med plotter som skall visa var vi har satt våra tinor
Denna morgon ligger inte havet som en spegel utan det har varit ganska upprört under natten. En liten bakgrunds-information till er som inte är fiskare. Vågorna på havet kallar vi för sjö. Hög sjö är vågor med en våghöjd på 1,5 meter och däröver (min definition). Jag har också döpt vågorna till snälla och arga. Arga vågor är när det går vita gäss på havet och det inträffar vid cirka 8 sekundmeter. Övre delen av vågen har en högre hastighet än den undre delen och därmed bryter den högst upp och skummar. Snälla vågor är de som är höga men inte bryter och blir till efter att det varit hård vind.
Åter till vår färd ut till tinorna. Det är ganska lugnt tills vi kommer ut på öppet hav. Här är nog vågorna nästan 2 m höga och vi överväger att vända. Det är ”snälla” vågor och när vi är nere i vågdalen ser det ut som de mjuka kullarna på Österlen fast dessa är blå och rör sig. Hade det varit arga vågor hade vi vänt. Det är livsfarligt om en våg bryter vid relingen och båten fylls med vatten. Även om man har självläns hinner den inte tömma båten innan nästa våg kommer.
Vi fortsätter och hittar två av tinorna och drar upp 31 krabbor och ingen hummer. Vi är ju jätteglada för vi har ju bytt focus. Vi är krabbfiskare! Vi hade glömt plottern och hittade inte den tredje tinan, men det fick vara. Det är lätt att bli sjösjuk i hög sjö. Hoppas att våra vänner och följare är glada för den här krabbfångsten.
Bilden är ifrån Lysekil där en man dog och en kvinna skadades svårt när de var ute i en plastbåt som sjönk. Det stod inte men det måste hänt vid hummerfiske. När jag var liten berättade farfar David att det fanns två fiskare, bröder tror jag, som var kända för att gå ut i vilket väder som helst, men en dag ”blev de där”. Ha respekt för havet, det kan döda!
”Havet ligger som en spegel och det enda ljud som hörs är dunket av en fiskebåt”, så började min uppsats som jag vann uppsatstävlingen i Barnens Brevlåda med och farbror Sven läste hela uppsatsen i radio. Det var stort för en tolvårig kille. Ni som är äldre vet vem Sven Jerring var och ni yngre kan googla.
Den första tinan var riktigt tung och Mona trodde på minst 10 humrar men det var istället nästan 20 krabbor i den, i olika storlekar men alla var konstigt nog honkrabbor. Hummer går aldrig in i en tina där det finns krabbor och i denna var det dessutom fullsatt så det blev ingen hummer i tinan. I de övriga två fanns ingen hummer men några krabbor till.
En härlig syn. 25 krabbor. Nu startar nästa jobb, att koka dem. Det spadet vi gör är det som min mor alltid använde. Man behöver en stor kastrull och häller i 6 liter vatten, en halv burk öl, 1,5 dl grovt salt, 6 sockerbitar och en näve krondill. Man kan koka cirka 10 krabbor i en sådan kastrull, givetvis beroende på krabbornas storlek. Koka dem i 15 minuter och låt dem sedan ligga kvar i spadet och förvara dem kallt minst en dag, så smakar de alldeles förträffligt. Det gjorde verkligen dessa. Problemet med krabbor att de inte alltid är fullmatade utan helt tomma och det rinner bara vatten ur dem. Av våra 25 var 7 tomma och 5 halvtomma men resten var helt utan anmärkning. Vi är helnöjda med fångsten men vi vill ju ha hummer. Min farfar David, som var hummerfiskare, (jag skall berätta mer om honom senare) slängde alltid i alla krabbor. Jag frågade honom varför han slängde i de fina krabborna och fick det självklara svaret ”Jag är hummerfiskare”.
Detta är alltså en hummertina. Denna typ av tina kallas skotsk och är gjord av rundstål och väger 8-10 kg. Det var väl någon skotte som hade lite rundstål över och fixade till den. I Sverige var alla tinor eller kupor, som de kallades i södra skärgården, gjorda utav trä. Jag återkommer med bilder på dessa. Tinan har två stora ingångar, där hummern kan gå in. För att locka in dem agnar man med något riktigt gott. Sedan kan hummern gå in i nästa del av tinan som kallas svältkammaren och där finns inget agn. Ofta har hummern gått vidare till svältkammaren. Den är ju inte speciellt smart som lämnar maten och ”går i fängelse”. Längst ner på tinan finns utgångar för att mindre humrar skall gå ut ur tinan. Varje tina har givetvis en lina och i ändan sitter en kula, förr kallad väle, och på den skall det finnas ett stort F (fritidsfiskare) och ditt namn och telefonnummer. Vi har dubbla för att hitta dem lättare.
En hummer måste ha ett mått mellan ögonhålan till sköldens slut på minst 9 cm. Det är en hyfsat stor hummer. Hummern på bilden vid mjölkpaketet är tillåten men den närmaste är numera inte tillräckligt stor. Den här bilden är tagen för två år sedan då den var laglig. Jag lovar!
Vi är förberedda för att koka mycket hummer och krabba med dill i spadet. Jag sådde dillen i slutet av juni men när vi kom hem i mitten av juli efter vår vistelse i Llanca i norra Spanien kunde man inte se en gnutta grönt. Med hjälp av vatten i kanna så har det nu blivit denna skog.
Förra året hade vi fem hummertinor men efterhand så försvann de en och en och så var de bara två. Kustbevakningen hittade en och så var de tre. Idag på morgonen hade vinden mojnat och när vi gick ut så sken solen och vågorna inomskärs var beskedliga och det var få båtar ute på havet. När vi kom ut i Malösund och gick norrut så blev det kraftigare sjö, ganska snäll men cirka 1 meter hög. Med hjälp av surfplatta och Eniro på sjön hittade vi våra grund lättare och ekolodet gav oss djupet och på cirka 17 meter hamnade våra tinor. Inte riktigt jättenöjda men det ger sig imorgon.
Insamlad plast på Risholmen.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.