Andra fångsten

Hej vänner och följare. Här är denna veckas första inlägg som handlar om förra veckans fiske.

Vi  tycker att hummer är övervärderat och har gått in helt för att fiska krabba, hummer får bli en bifångst. Därför är vi väldigt nöjda att fångsten av krabba denna gången blev stor, hur mycket får ni se längre ner. Vi har med denna fångst kunnat ge fem följare chansen att äta nyfiskad krabba ifrån friska vatten utanför Mönster.

Anders och Lena`s krabbfat

Per plockar ut de bästa. Hoppas att de var det också.

 

 

 

 

Barbro fick så många att de inte gick ner i kastrullen!

Krabborna är på yogakurs!

 

 

 

 

Även vår granne Peter och min broder Hans fick smaka av krabbfångsten. Nya följare står på tur för krabbfest nästa gång vädret tillåter oss att gå ut.

 

 

Vår surfplatta med plotter som skall visa var vi har satt våra tinor

Denna morgon ligger inte havet som en spegel utan det har varit ganska upprört under natten. En liten bakgrunds-information till er som inte är fiskare. Vågorna på havet kallar vi för sjö. Hög sjö är vågor med en våghöjd på 1,5 meter och däröver (min definition). Jag har också döpt vågorna till snälla och arga. Arga vågor är när det går vita gäss på havet och det inträffar vid cirka 8 sekundmeter. Övre delen av vågen har en högre hastighet än den undre delen och därmed bryter den högst upp och skummar. Snälla vågor är de som är höga men inte bryter och blir till efter att det varit hård vind.

Åter till vår färd ut till tinorna. Det är ganska lugnt tills vi kommer ut på öppet hav. Här är nog vågorna nästan 2 m höga och vi överväger att vända. Det är ”snälla” vågor och när vi är nere i vågdalen ser det ut som de mjuka kullarna på Österlen fast dessa är blå och rör sig.    Hade det varit arga vågor hade vi vänt. Det är livsfarligt om en våg bryter vid relingen och båten fylls med vatten. Även om man har självläns hinner den inte tömma båten innan nästa våg kommer.

Vi fortsätter och hittar två av tinorna och drar upp 31 krabbor och ingen hummer. Vi är ju jätteglada för  vi har ju bytt focus. Vi är krabbfiskare! Vi hade glömt plottern och hittade inte den tredje tinan, men det fick vara. Det är lätt att bli sjösjuk i hög sjö. Hoppas att våra vänner och följare är glada för den här krabbfångsten.

Bilden är ifrån Lysekil där en man dog och en kvinna skadades svårt när de var ute i en plastbåt som sjönk. Det stod inte men det måste hänt vid hummerfiske. När jag var liten berättade farfar David att det fanns två fiskare, bröder tror jag, som var kända för att gå ut i vilket väder som helst, men en dag ”blev de där”. Ha respekt för havet, det kan döda!

 

Första fångsten

”Havet ligger som en spegel och det enda ljud som hörs är dunket av en fiskebåt”, så började min uppsats som jag vann uppsatstävlingen i Barnens Brevlåda med och farbror Sven läste hela uppsatsen i radio. Det var stort för en tolvårig kille. Ni som är äldre vet vem Sven Jerring var och ni yngre kan googla.

Denna morgon är också väldigt fin men havet är mer som en lite sprucken spegel och fiskebåtsdunket har bytts ut mot en femtiohästars Mercury´s vrål över havet när båten går upp till planing och tar kurs mot grunden där tinorna är satta.

Här står förste kulupptagare. När det är lugnt väder går det lätt men i blåsigt väder och stark ström är det nog så svårt. Idag gick det bra och oftast är det båtföraren, dvs jag, som inte lyckas när vi missar att få fatt i kulan med båtshaken. Mona är också andre båtförare men viktigast är att hon är  bloggens fotograf.

Den första tinan var riktigt tung och Mona trodde på minst 10 humrar men det var istället nästan 20 krabbor i den, i olika storlekar men alla var konstigt nog honkrabbor. Hummer går aldrig in i en tina där det finns krabbor och i denna var det dessutom fullsatt så det blev ingen hummer i tinan. I de övriga två fanns ingen hummer men några krabbor till.

 

En härlig syn. 25 krabbor. Nu startar nästa jobb, att koka dem. Det spadet vi gör är det som min mor alltid använde. Man behöver en stor kastrull och häller i 6 liter vatten, en halv burk öl, 1,5 dl grovt salt, 6 sockerbitar och en näve krondill.  Man kan koka cirka 10 krabbor i en sådan kastrull, givetvis beroende på krabbornas storlek. Koka dem i 15 minuter och låt dem sedan ligga kvar i spadet och förvara dem kallt minst en dag, så smakar de alldeles förträffligt. Det gjorde verkligen dessa. Problemet med krabbor att de inte alltid är fullmatade utan helt tomma och det rinner bara vatten ur dem. Av våra 25 var 7 tomma och 5 halvtomma men resten var helt utan anmärkning. Vi är helnöjda med fångsten men vi vill ju ha hummer. Min farfar David, som var hummerfiskare, (jag skall berätta mer om honom senare) slängde alltid i alla krabbor. Jag frågade honom varför han slängde i de fina krabborna och fick det självklara svaret ”Jag är hummerfiskare”.

 

 

 

Idag gick starten

Idag började jakten på det svarta guldet. Jag tänkte att först ge lite information till er som inte är hummerfiskare.

Detta är alltså en hummertina. Denna typ av tina kallas skotsk och är gjord av rundstål och väger 8-10 kg. Det var väl någon skotte som hade lite rundstål över och fixade till den. I Sverige var alla tinor eller kupor, som de kallades i södra skärgården, gjorda utav trä. Jag återkommer med bilder på dessa. Tinan har två stora ingångar, där hummern kan gå in. För att locka in dem agnar man med något riktigt gott. Sedan kan hummern gå in i nästa del av tinan som kallas svältkammaren och där finns inget agn. Ofta har hummern gått vidare till svältkammaren. Den är ju inte speciellt smart som lämnar maten och ”går i fängelse”. Längst ner på tinan finns utgångar för att  mindre humrar skall gå ut ur tinan. Varje tina har givetvis en lina och i ändan sitter  en kula, förr kallad väle, och på den skall det finnas ett stort F (fritidsfiskare) och ditt namn och telefonnummer. Vi har dubbla för att hitta dem lättare.

En hummer måste ha ett mått mellan ögonhålan till sköldens slut på minst 9 cm. Det är en hyfsat stor hummer. Hummern på bilden vid mjölkpaketet är tillåten men den närmaste är numera inte tillräckligt stor. Den här bilden är tagen för två år sedan då den var laglig. Jag lovar!

De flesta agnar sina tinor med saltad makrill men vi satsar stort med lax. Hoppas att hummern ändå är lite gourmand och väljer lax före makrill. Risken är väl att de blir skrämda av det stora huvudet. Vi får se imorgon.

 

 

Vi är förberedda för att koka mycket hummer och krabba med dill i spadet. Jag sådde dillen i slutet av juni men när vi kom hem i mitten av juli efter vår vistelse i Llanca i norra Spanien kunde man inte se en gnutta grönt. Med hjälp av vatten i kanna så har det nu blivit denna skog.

 

 

Förra året hade vi fem hummertinor men efterhand så försvann de en och en och så var de bara två. Kustbevakningen hittade en och så var de tre. Idag på morgonen hade vinden mojnat och när vi gick ut så sken solen och vågorna inomskärs var beskedliga och det var få båtar ute på havet. När vi kom ut i Malösund och gick norrut så blev det kraftigare sjö, ganska snäll men cirka 1 meter hög. Med hjälp av surfplatta och Eniro på sjön hittade vi våra grund lättare och ekolodet gav oss djupet och på cirka 17 meter hamnade våra tinor. Inte riktigt jättenöjda men det ger sig imorgon.

 

 

 

 

 

 

 

 

Projektstatus 10 september

 

 

 

 

 

Det är verkligen full fart i Kungsbacka Kommun.

 

Den nuvarande statusen i projektet är att vår eka ligger vid bryggan full med plastavfall och det finns mera ute på öarna. Jag trodde det skulle skapas uppsamlingsställe efter kusten där man med båt kunde lämna uppsamlat plastavfall. Man trodde ju att statens bidrag skulle skapa bra förutsättningar för strandstädningen.

Jag tyckte det åter var dags att få några frågor besvarade av Kommunen. Hittills har det ju inte gått så bra. Inga svar lämnades, tidigare i år, men efter påminnelse fick jag viss information och på kärnfrågan ”pilotprojektet” inte en tillstymmelse till att vilja återkomma.

Denna gången försäkrade jag mig om att skicka till rätt person. Fick faktiskt omgående svar att strandstädningsfrågor ingick till viss del i vederbörandes tjänst och jag var välkommen med mina frågor.

Här är frågorna i korthet:

Vad är utfallet av upphandlingen av ”infrastruktur”?                                                           Jag har konstaterat att en strand på Hållsundsudde har blivit rensad ifrån plast. Vem har utfört detta. Det framgår inte av strandstädarkartan. Är det kommunen?     Vad skall jag göra med uppsamlad plast. Är det Ren kust eller kommunens ansvar att hantera dessa frågor?

Jag skickade samma frågor till Västkuststiftelsen och fick svaret att det var strandstädningskartan som skulle användas. Skall sätta mig närmare in i kartan och se om jag kan sätta avfallet på kartan. Återkommer med ett nytt inlägg om detta.

Väntar på svar ifrån kommunen. Det är väl bäst att påminna, som vanligt. Jag skall också försöka hitta upphandlingen via Visma Opic. Sedan blir det att samla in mer plast och helst något annat mer trevligt strandfynd.

Det gäller att dra i varje ”tråd” i det här projektet!

Insamlad plast på Risholmen.

 

 

Detta har hänt med projektet

Lite historia

Hösten 2017 framkom det att Miljöpartiet fått igenom en särskild satsning på strandstädning under 2018. När jag gick efter stränderna och klipporna funderade jag på hur en sådan satsning kunde ske och vad jag kunde bidra med i denna process. En ide’ började att formas. Hur skulle det fungera om en privatperson eller grupper av personer tog ansvar för en del av kustremsan och städade den kontinuerligt och långsiktigt. Det finns många människor som vill röra sig vid havet och säkert även göra en insats för miljön. Om man ,i en större organisation, skulle starta en sådan verksamhet skulle man genomföra en förstudie och skapa underlag för hur mycket plastavfall som driver in och var. Det är inte bara i badvikar som plasten hamnar. Därefter skapa en organisation för utförandet av uppdraget.

Jag började med att kontakta Kungsbacka kommun för att ta reda på hur man arbetade idag. Efter påminnelse fick jag svaret att kommunen städade sina ”egna” badstränder inför badsäsongen och inte hade någon organisation för strandstädning.

Mot denna bakgrund utformade jag en projektplan för pilotprojektet Vrakat och som finns under fliken Vrakat-projektet. Jag har tagit bort budgeten i den eftersom det inte är aktuellt längre.

Den andra aktören är Västkuststiftelsen som är en organisation skapad av Västra Götalandsregionen för att förvalta naturreservaten cirka 200 stycken. Man förvaltar även naturreservaten Hållsundsudde och Sönnerbergen som är ”vår” kustremsa. De driver projektet Ren kust och jobbar med en metodik för strandstädning genom sin strandstädarkarta. Jag översände min projektplan och de ställde sig positiva till mitt pilotprojekt utan att ta rollen som uppdragsgivare eller finansiär, bortsett ifrån säckar och handskar.

Jag skickade även min projektplan till Kungsbacka kommun och bad om en feed-back.Den hamnade hos en högre chef, som i sin tur skickade den till en annan tjänsteman. Detta fick jag reda på genom att skicka ett antal mail med frågan vad händer men något svar fick jag aldrig om projektet.

Kungsbacka kommun valde att tillsammans med 11 bohuslänska ansöka om de av staten tillförda medlen och kommunerna tilldelades 12 miljoner. Projektledare blev Västkuststiftelsen. Således borde Kungsbacka fått cirka en miljon. Upphandling genomfördes av ”infrastruktur” dvs transporter, bortforsling m.m  allt utom att städa. Sista datum var 13/6 men jag har inte fått fram resultatet av upphandlingen.

I och med detta dog mitt projekt i den formen men tog en annan form genom att jag började i liten skala utan finansiering. I första hand är det de mindre öarna som blivit inspekterade och städade. Du kan läsa detta under mina inlägg vrakturer. Problemet är var man skall göra av plastavfallet som man samlat ihop. Det måste ju finnas en uppsamlingsplats på land.

Under sommaren kom roddbåten på plats. Den är idealisk för att den kommer in nästan överallt och skräpet behöver inte bäras så långt.

Nuläget är att jag ställt ett antal frågor till Kungsbacka Kommun om hur strandstädningen fungerat under sommaren. Se speciellt inlägg.

Projektet fortsätter under hösten så länge det är öppet vatten. Numera är vi två som ror båten, min gode vän Peter och jag.

Vraktur Risholmen

 

 

 

Risholmen är en klippö utanför Skallanäs. Den är inte stor och har inte någon strand. På sydsidan finns några ställen där man kan bada om man inte är emot tång och hala klippor. Förr häckade mycket canadagås på ön och det fanns spillning överallt. Nu tycks det inte vara lika mycket och minst ett svanpar häckar här tillsammans med gråtrut. På våren är det vacker blomsterprakt med bl.a styrmorsvioler.Mot nordväst finns det några ställen där det brukar flyta in en del material mest plast. Jag hittade petflaskor, dunkar,represter och rester av plastemballage. Det fanns även något trämaterial. Min förhoppning är att skapa någon form av collage eller bruksföremål ifrån vad jag hittar och återanvända material. Vi får se vad det kan bli när jag samlat ihop ”vraket”.

Det mest intressanta fyndet var en del av en fisklåda. Man tänker direkt på Evert Taube och det var ” Briggen Bluebird av Hull” . Kanske en av Evert Taube’s mest kända visor med ett tragiskt slut. Många av oss har nog trott att den var sann, men Evert har sagt att den är sannolik men därför inte sann.

 


Läs mer

Vraktur stenstranden

cropped-fc3b6rsta-stenstranden-0503.jpg

Min första vraktur i projektet gick till denna stenstrand i Hållsundsudde naturreservat. Om man tittar på bilden syns ingen plast men den finns högre upp på stranden inne bland buskarna. Jag plockade inte färdigt men jag kommer att få ihop minst en sopsäck.

Dagens fynd: Det blev intressant fynd i sanden. En riktigt stor sandorm. Skall tillreda den men man får inte äta för länge för då får man träsmak.

Sandormen är en havsborstmask och om ni tittar noga på bilden nedanför så ser man små sandtoppar  i sanden, när det är lågvatten. Under dessa toppar kan man hitta sandormen. I Danmark grävs den upp och används som bete när man fiskar rödspätta. Jag tror inte att de äter dem, men man vet aldrig. Jag har aldrig testat sandorm vid fiske utan vi använde blåmusslor eller sill när vi fiskade plattfisk.

Ebbes brygga (2) 2

 

Vrakat Projektplan

 

 

Ebbes badstrand

 

PROJEKTPLAN ”VRAKAT”

 

Bakgrund

Nedanstående utdrag är hämtat ifrån Miljödepartementets hemsida den 1 februari 2018.”Mycket av den plast som finns i haven spolas upp på våra stränder till följd av havsströmmar. I delar av Sverige är detta ett stort problem som drabbar exempelvis friluftsliv och turism. Regeringen har i dag beslutat om ett stöd för de kommuner som vill städa bort plastavfall från sina havsstränder. Satsningen annonserades i budgetpropositionen för 2018 och omfattar 17 miljoner kronor per år under perioden 2018-2020.”

Syfte

Inom ramen för ovanstående satsning vill jag bedriva ett pilotprojekt inom strandstädning. Pilotprojektet bygger på att uppsamling av plaster och andra miljöfarliga ämnen skall ske kontinuerligt på den del av kuststräckan som omfattas av Hållsundsuddes naturreservat samt delar av Sönnerbergens naturreservat som förvaltas av Västkuststiftelsen.

Målsättning

Målet är att pilotprojektet skall ge information och erfarenhet som kan ligga till grund för en metodik som kan införas på Kungsbacka kommuns hela kuststräcka. Ett arbetssätt som i nuläget är unikt och kan sätta kommunen på kartan inom denna del av miljöarbetet.

Projektbeskrivning

Projektet skall starta våren 2018 och omfatta Hållsundsudde´s naturreservat och delar av Sönnerbergens naturreservat till Mönster, med tillhörande öar Malö m.m. Inspektion och uppsamling av plaster och andra miljöfarliga ämnen skall ske tre gånger per år, vår, sommar och höst. Grundidén är  att den som bor i området skall utföra arbetet och därmed, så gott som dagligen, röra sig på kuststräckan och kunna samla upp oönskat  material när man ser det. För att uppnå minsta miljöpåverkan skall uppsamling och transport på havet ske med roddbåt. Uppsamlat material redovisas i olika kategorier och uppsamlad kvantitet och rapporteras på Vraka´s bloggsida och separat till uppdragsgivaren. Utvärdering av projektet sker under senare delen av hösten och ger underlag för förslag om fortsatt arbete med denna metodik för kommunens hela kustremsa. Uppsamling kommer att ske av:

Plaster

Andra miljöfarliga ämnen

Glas

Skrot

Tryckimpregnerat virke

Uppsamlat material förvaras på förhyrd plats och lämnas därefter till kommunens återvinningscentraler.

Övrig användbar vrakved tas hand för att återvinnas i någon form.

Uppsamling sker efter hand på kuststräckan och dokumenteras på projektets bloggsida

Projektet har två faser en Uppstartsfas och Genomförandefas

 

Uppstartsfas

Inköp och utrustning av roddbåt

Inköp av utrustning

-krattor

-plockverktyg

-handskar

-skyddskläder

-korgar

-ev plastsäckar men bör undvikas av miljöskäl

Hitta och hyra en båtplats

Hitta och hyra uppsamlingsplats för insamlat material.

Skapa it-strukturen för Bloggsidan ”Vraka”.

-Bloggen skall innehålla en rapporteringsdel med uppgifter om mängden och vilket material som uppsamlats vid varje ”vraktur”.         rapporten kompletteras med bilder.

– Ytterligare delar kommer bli bilder och information om kuststräckan. Detta kan vara naturbilder, djur- och fågelliv, historik och andra intressanta iaktagelser.

 

Genomförandefas

Uppsamling av material kommer att ske vår, sommar och höst på den kuststräcka som är rödmarkerad på nedanstående karta.

Kuststräckan

Finansiering

Om kommunen ansöker om stöd som kan uppgå till 90% av kostnaden blir det en mycket liten kostnad för kommunen att skaffa sig kunskap och erfarenhet av strandstädning som skulle kunna bli en metodik för hela kommunen.

 

Utvärdering

Efter höstens sista ”vraktur” sker en utvärdering av projektet avseende alla ingående parametrar dvs mängder och fördelning av material och fördelning mellan säsonger. Utifrån detta kan man dra slutsatser hur frekvensen av uppsamling skall vara och vilka platser som är mest utsatta för indrivna miljöfarliga material.

 

Projektform

Projektet kan bedrivas genom ett företag eller som projektanställd av kommunen eller annan organisation