Städplanering Kungsbacka

Teams-möte med Västkuststiftelsen, Kungsbacka, Ocean Crusaders och Vrakat för att samplanera årets strandstädningar. Syftet är att undvika dubbelarbete och att stränder förblir ostädade. Anders deltar för Vrakats räkning.

Onsala Maritima Dag

Onsalas Maritima Dag anordnas i Båtmuséet i Onsala den 14 maj. Vrakat kommer att vara där för att informera om vår strandstädningsverksamhet.

Städ-kväll i naturreservatet Svängehallar-Fjärehals

I år utökar Vrakat sina städområden med Svängehallar-Fjärehals naturreservat. För att komma igång anordnar vi en städ-kväll så att alla intresserade Vrakare kan bekanta sig med stränderna där och samtidigt göra en insats för naturvården. Vi hoppas att nya strandavsnitt blir adopterade!

Området är uppdelat i 5 sektioner där vi tänker oss att störst insats krävs på sträckan vid sandstranden/ badplatsen i Svängehalla och den lilla viken söder om denna.

Vi söker därför följande glada gäng:

-2 eller fler personer som utgår från Råö längst söderut och tar viken kallad Harholmarna. (markerad med lila färg på kartan)

-2 eller fler personer som fortsätter förbi viken Harholmarna och tar sträckan Harholmarna > fram till Hamnen Höviken (första sträckan markerat med gult på kartan söderifrån sett)

-Hamnen Höviken städas separat av dess medlemmar årligen.

-2 eller fler personer som tar sträckan Höviken > fram till Svängehalla södra (första sträckan markerat med blått på kartan söderifrån sett).

– 6 eller fler personer som sprider ut sig på de vikar som är nere i själva Svängehalla badplats (andra sträckan markerat med gult) på kartan söderifrån sett

-2 personer som tar sträckan längst Norrut på kartan (markerat med blått), går Norrifrån och ansluter till övrigt gäng vid Svängehalla badplats.

Anmäl dig gärna ditt intresse av att hjälpa till via vår hemsida och kontaktformuläret finner du här:

https://www.vrakat.se/kontakt/

Karta över respektive område finner du här:

https://www.vrakat.se/karta-svangehallar-fjarehals/

 

Västkuststiftelsens samverkansdag

Västkuststiftelsen anordnar årligen ett möte i Stenungsund med kommunerna på västkusten för att utbyta information och erfarenheter inom strandstädning. Vrakat är i år inbjudna till mötet varför Anders Lange kommer att delta för Vrakats räkning

Vrakat växer vidare

Detta är det första blogginlägget som endast går ut till medlemmar. Blogginlägget handlar om att man nu också kan följa Vrakat på Facebook och Instagram. Linda Frithiof tar hand om uppdateringar och publicering av material till dessa två sociala medier. Linda gör samma sak för Göteborgs Fiskhamn så vi har verkligen en kompetent person som är med och skapar vår image i den sociala världen. Linda har skrivit följande:

Nu finns Vrakat både på Facebook och Instagram. Du hittar sidorna genom att trycka på ikonerna på vår hemsida eller genom att söka på Vrakat på Facebook och Instagram. Vill du dela med dig av bilder som vi kan lägga upp på Vrakats instagram som visar på strandfynd eller bara vackra bilder från er strandsträcka så skicka ett PM (personligt meddelande) på Instagram. Där kan du bifoga bild, skriva vad bilden föreställer och vem du/ni är som städar sträckan eller tagit bilden. Det går givetvis att vara anonym också.

Genom att öka vår närvaro på nätet förbättrar vi också hemsidan. Anders, vår tekniske chef, håller på och strukturerar om den och Martin Sigurdson är också med och arbetar för att vi skall bli mer uppdaterade på vad som händer i vår strandstädningsvärld.  Martin blir också den senaste städområdeschef när vi nu expanderar norrut från Onsala och in i Vallda. Vi behöver fler vrakare när vi nu tar oss an Svängehalla-Fjärehals naturreservat. Anmäl om ni vill tillhöra en ny grupp och det gör ni på kontaktformuläret på Vrakat´s hemsida. Detsamma gör ni om ni redan har en grupp som vill komma igång. Martin kommer att kontakta er och leda arbetet med målsättningen att vi skall vara igång under april månad. Naturreservatet ligger norr om Chalmers Rymdobservatorium.

Vi hoppas att få med något ytterligare ungdomsidrottslag men våra bidrag till lagen har redan tagit slut. Vår avsikt är därför att ta upp frågan med politikerna i Kungsbacka Kommun och försöka få fler bidrag. Terese Locking håller på och kontaktar våra idrottslag så att vi får en aktuell bild av när strandstädningen kommer ske i våra olika kommundelar. Vår målsättning är att varje kommundel med kuststräcka skall ha två lag vardera som strandstädar. Det saknas lag i Kullavik, Särö. Vallda och Fjärås. Vi tror nog att våra politiker kan ställa sig bakom ett förslag där det sker en större satsning på våra fina ungdomar.

Samtidigt jobbar Anders Lange med våra kontakter hos Västkuststiftelsen och Kungsbacka Kommun för att det skall bli en så bra planering som möjligt och inga dubbelstädningar.

Marika Persson är vår sekreterare i föreningen och är också områdeschef för Vallda-Sandö. Vi är väldigt glada för att Marika och Ove med vänner håller fint på denna välbesökta halvö. Förra året hjälpte ett av idrottslagen, Onsala Innebandy födda 10, till att rapportera om ett oljeutsläpp som kunde tas om hand och därmed rädda klipporna från smetig olja.

Ordförande arbetar för att Vrakats satsningar på ungdomar skall ge ett bättre resultat hos Västkuststiftelsen och Kungsbacka Kommun. Det har verkligen varit en ynnest att ha haft strandstädningens mest uppmuntrande och stödjande tjänsteman (kvinnan), Annelie Olsson,  på Länsstyrelsen i Halland. Resultatet har blivit sex mil av naturreservatens kuststräcka som är nästan plastfria.

 

 

Publicering av inlägg

Hej alla följare!

Nu när vi blivit förening så blir det omgörning av vår blogg och hemsida också. Arbetet pågår för fullt och det blev publicerat tre inlägg av misstag. Ett är en gammal berättelse om jaktstugan och nysningar är inte färdigskriven och kanske aldrig blir, vem vet.

För de av er som inte anmält sig som medlem kommer detta vara den sista påminnelsen att något har blivit publicerat!

Hälsningar

Gösta

Jaktstugan

Jag sitter och tittar på ett foto på David, min farfar och hummerfiskare, han sitter på en sten vid vattenbrynet och röker en cigarr. Det är inte vilken cigarr som helst utan en stor och tjock Havannacigarr. Hur i hela fridens namn kan en enkel hummerfiskare ha råd med dylika cigarrer. Den berättelsen skall jag berätta nu och lite mer.

I början av femtiotalet fanns det en företagsledare, vi kallar honom direktör S , som letade efter jaktmarker att arrendera för att jaga sjöfågel på. Han hade hittat Öckerö, en mindre variant av sin kusin i södra skärgården. Det behövdes en båt och någon som körde den och på detta sätt kom direktör S och David att träffas och det blev en vänskap som varade livet ut.

Direktör S ville ha en jaktstuga på ön dit han kunde ta med sina affärsvänner. Han ägde ett stålgrossistföretag och hade mycket representation för kunder från Europa. Hur skulle Direktör S få tillstånd att bygga en stuga, jo David var genom skifteslaget ( mark som ägs gemensamt av gårdarna) delägare av Öckerö. David var inte mycket för tillstånd så han sa till direktör S att bygga stugan i David’s namn, så utåt var det David’s fiskestuga men alla visste att det var direktör S som byggt den och alla gillade inte detta. Materialet skeppades ut och snart hade snickare byggt färdigt stugan. David gjorde en insats med att frakta snickare och visst material ut till ön.

Jaktstugans placering på den blåsigaste platsen på Öckerö, förvånade många och där hade nog David velat ha den i den skyddade viken innanför Hamnholmen. Där finns det lämningar efter små stugor från sillperioden och dåtidens fiskare visste nog vad de gjorde. Direktör S ville imponera med en magnifik utsikt ut mot havet och horisonten och han betalade stugan och fick som han ville.

När man steg in i stugan så var det fönstret mot väster det första man såg. Fönstret hade åtta rutor, tänk er nutidens zoom med åtta vackra bilder som tillsammans  bildade en gemensam vy av hav och himmel. Under fönstret var diskbänken och gasolköket. När man tittade till vänster fanns det ett likadant fönster mot söder, där man såg den lugna viken och i fjärran konturerna av Nidingen. På varsin sida om fönstret stod två väggbyggda dubbelkojer med en tillbyggd bänk utanför de nedre kojerna. Mitt framför fönstret stod bordet två meter långt. Varje koj hade ett draperi och man satt precis utanför kojen. Mycket praktiskt för den som blev trött att bara böja sig bakåt och så låg man i kojen. Taket var välvt och byggt med bastupanel och gav stugan sin speciella karaktär. På väggarna hängde fiskedon och två vättar i trä. Den hade verkligen en karaktär av jakt och fiske och hade en speciell doft av instängt blandat doften av hav och tjära.

På hösten när hummersäsongen hade startat började också säsongen för de utländska besöken. Direktör S ringde till David och bad honom starta besöksrutinen. En dag innan besöket införskaffade David en del matvaror, mest pilsner och cyklade ner till sin gamla bohusjulle i Gövik. Bohusjullen drevs framåt av en Arcemedes utombordare som endast kunde gå framåt eller inte alls och toppade på fyra knop.

Just denna dagen, som jag skall berätta om, blåste en ganska hård vind från nordväst. Mörka skyar svepte över himmelen och det gick vita gäss på vågorna. David tittade bekymrad ut mot havet och funderade på hur han skulle lösa dagens uppgifter. Idag var det en extraleverans av det ovanliga slaget och sedan måste han dra kupor så han fick upp ett tio-tal humrar till gästerna.

Gästerna kom från Västtyskland och skulle jaga änder var det tänkt. Direktör S var orolig att det inte skulle flyga in några änder till tjärnen högst upp på Öckerö. För lsäkerhets skull hade han därför köpt in uppfödda harar och fasantuppar från Skåne.Två stora papplådor skulle fraktas ut och David fick gå till en större brygga i Orrviken för att hämta dem. Väl ombord rodde David ut jullen på fritt vatten, fällde ner Arcemedesen och la startsnöret runt balanshjulet och drog allt vad han orkade ( det fanns inga startmotorer så alla utombordare fick startas med handkraft). Idag hade han tur och motorn startade direkt. Han svängde upp mot Öckerö för att få lä och körde längs med ön på den norra sidan. Det tog i mer och mer i vinden och det skvätte in ordentligt från de större vågorna. Fasantupparna började gala och hararna sparkade i papplådan. Det var verkligen ett himla liv i jullen men David var garvad och han gick in i gattet vid Byttholmen och det blev helt lugnt. Väl framme vid stugan lade han till vid den lilla bryggan. David lastade ur papplådorna och det blev lugnare i lådorna. Han hade blivit tillsagd att släppa ut djuren en bra bit från stugan, men det blåste så David gick en liten bit, öppnade lådorna och så sprang hararna och fasanerna iväg och det var enda gången David såg dem.

David betraktade vågorna och om

Det hade mojnat under natten och en svag sol steg över Sönnerbergen i öst. David stötte ut jullen från bryggan på Öckerö och drog igång ” Archie ” och styrde norrut mellan Adelejet och Byttholmen och girade sedan mot Gövik. Där på bryggan stod tre gröna män med gevär på axeln.

 

 

 

 

Antikrundan, konsten att köa

Antikrundan, konsten att köa.

 

Sommaren började gå mot sitt slut. Denna förmiddag sken solen och gav en härlig värme. Det skulle kunna bli en riktig fin sensommardag. Flocken rörde sig oroligt på fältet när vallhundarna försökte fösa flocken mot sorteringsfållan. När någon ur flocken försökte smita in före de andra så var en vallhund genast där och gläfste. Allting skedde med god ordning och snart hade en lång kö bildats med två meters avstånd mellan varje gruppering. Det kändes som att det låg en lång erfarenhet för att uppnå den perfekta kön. Det är lätt att tro att vi var på en fårfarm men det är fel för vallhundarna hade alla samma uniform och var vakterna som Antikrundan hade hyrt in för att hålla reda på oss bångstyriga, nyfikna och förväntansfulla besökare till Antikrundans dag på Tjolöholm.

När vi väl kommit in på området ser vi oss vara början av en oändlig kö som sakta slingrar sig mot det hägrande målet, den stora röda byggnaden där experterna fanns. Det intressanta är att studera alla dessa människor som står där med sina dyrgripar väl inpackade. Helt plötsligt hörs ljudet av prasslande papper när en febril verksamhet startas för att packa upp klenoderna. Varför denna aktivitet? Då såg jag en man i mörk kostym , vit skjorta, slips och slätkammat hår som går utefter kön och spanar. Var det godsherren eller bankdirektören, nej det var Experten. Han tittade noga på vad som fanns i väskor och i vagnar. Fanns det något oväntat värdefullt? Han gled fram mellan grupperna av besökare som den värste Ingemar Stenmark.Han lämnade efter sig både glada och sorgsna ansikten.

 

Vi hade tagit med oss två föremål. För femtio år sedan hittade jag ett ilandflutet ornament  som är utskuret trä med snidade lejontassar mm och som förmodligen suttit i fören på ett skepp. Det är förvånansvärt välbehållet och det finns guldfärg på den. Utanför Onsalahalvön ligger Nidingen, Sveriges första fyr, och runt den har mellan 600-700 skepp förlist genom åren. Det skulle vara spännande att veta vilket skepp det kunde vara och dess öde. Jag har försökt att få  information på museer men inte lyckats få någon vetskap vilken typ av skepp det kan vara. Därför är jag på Antikrundan för att få kontakt med en skeppsexpert. Dessutom har jag en lerskulptur av min farfar David utförd av Ninnan Santesson, en känd skulptris, som för övrigt var född på Tjolöholm.

 

Experten närmade sig vårt lilla läger, jag visade upp ornamentet, hans blick svepte snabbt förbi den och så var han borta! Det var inte skeppsexperten så jag tappade inte modet. Nu vibrerade det i kön igen, ungefär som hur man känner när det kommer ett tåg. Vad var det som hände, jo en expert till i kön. Han var mer ledigt klädd med uppknäppt skjorta och rutig kavaj. Jag kommer inte ihåg hans namn men han har ett eget program om gamla gårdar. Han gick nästan ännu fortare förbi mitt ornament, det var inte gamla skepp som var hans specialitet. Det lugnade ner sig i kön som i sakta mak rörde sig mot Tjolöholms Magasin, och nu kunde man se målet för köandet. Det är märkligt med köande, i alla  fall för mig, för jag tittar på folk omkring mig och efter ett par timmar tror jag att jag känner dem sen tidigare och ger dem passande namn.

Nu rörde det sig i kön igen, vad händer? Det var ett kamerateam som gick utefter kön och intervjuade besökare. Reportern var en ljushårig man med halvlångt år. Det var ju han som intervjuade gamla besökare till Antikrundan och på grund av pandemin, blev det 2020 års sända Antikrunda. Han kan heta Magnus och hade med sig en expert också. Teamet började närma sig vår parkeringsplats och jag noterade att det måste vara en excentrisk expert, byxorna flaggade på halva benen och han hade inga strumpor. De stod  endast tio meter från oss och jag håller upp mitt ornament och möts av samma tomma ögon som förut. Nu får det bära eller brista. Jag tar ornamentet och går fram till Magnus och frågar var han tror att jag har hittat den. Experten började också prata och det gick inte att ta miste på att det var Måns Nilsson, Måns och Ankan känner de flesta till. Det måste vara ett nytt grepp i Antikrundan att ha med en mer lättsam person. Jag tycker att jag och Måns tillhör samma humoristiska skikt, min fru brukar säga att jag är skojfrisk. Det var den framfusigheten som behövdes för sedan berättade jag om ornamentet och inte minst om flaskposten som hittade sin avsändare efter 33 år. Det blev en hel del skratt och det var en skön berättelse med danskt gemyt som ni kan läsa på Vrakat.se och kanske få se på TV.

Vi hade avancerat till en uppsamlingsplatsen före Magasinet,  och nu stod vi spända på att komma in på  området där allting hände. Mitt hopp levde kvar att få träffa en skeppsexpert. Vi  släpptes in i nästa kösystem och det var utformat som handduksvärmaren i vårt badrum. På den går det ett rör fram och tillbaka där man hänger handduken. Kan ni se det framför er och överföra det till kön så gick vi alltså ner och upp på en gräsmatta sex gånger. Det kan låta tråkigt men det hände något hela tiden. I mitten på gräsmattan härskade Anne Lundberg men två kamerateam. Man värderade smycken hos henne men man kunde inte se om ägarna var glada eller ledsna, ungefär som svenskar brukar se ut. Kön gick alldeles nära Anne`s stol i utkanten av inspelningsplatsen. Hon verkade mycket duktig på att koppla av och när hon behövdes tryckte hon på on.

 

 

Solen hade vunnit kampen mot molnen och den gav en skön värme. Tre timmar hade gått och än hade vi inte tröttnat, dessutom såg vi den hägrande porten till Magasinet. Nu hade vi namngett ganska många i kön. Kålle och Ada, göteborgskan hördes över allt annat och de hade den finaste tavlan, kunde man höra. No comments! Övriga besökare är Donnan, Ovännerna, De nyförälskade  , De långsamma, Lycramannen, Obelix (stor näsa), Dorabella ( kommer ni ihåg julkalendern) och sist men inte minst Falken och Sparven. Lite längre fram i kön står en späd äldre kvinna, Sparven, och troligen hennes barnbarn, en yngre man som är fullständigt ointresserad och som spanade efter något mer spännande bland besökarna. Det kan ha varit kvinnor eller kanske det var män han spanande in och förberedde en störtdykning. De hade en stor bagagekärra full med lådor, halva bohaget, och varje gång den skulle flyttas fick Sparven lyfta och köra den. Falken stod kvar och spanade medan irritationen spred sig i kön. Hade han inget hyfs i kroppen men ingen sa något, som vanligt (inte vi heller, skäms på oss).

Efter ytterligare en timma var vi framme där kön delade sig. De som hade med sig tavlor gick i VIP- kön medan vi andra fick gå i den oprioriterade kön. Väl framme möttes  VIP- kön av en Expert som visade in dem i Magasinet. När vår brokiga kö kommit fram stod en uniformerad vakt, det behövdes inte mer kompetens, och han visade oss till ett bås utanför den eftertraktade byggnaden. Han tittade snabbt på våra föremål och pekade på Övrigt, båset allra längst bort. Jag fick en tanke om att det kanske skulle stått Skräp på skylten istället. Besvikelsen var stor när vi passerade porten och inte fick se Experterna in action och kanske sett en glimt av producenten.

Äntligen var vi framme hos Experten, vår skeppsexpert? Han fastställer att ornamentet är från 1700-talet. Vad häftigt att det kan vara så välbehållet efter så många år. En teori är att skeppet ligger i lera och att en trål ryckt med sig ornamentet som sedan flutit i land. Det var inte skeppsexperten men jag kom en liten bit närmare att hitta vårt skepp! Han värderade den till 1000 kronor. Skulpturen, av Ninnan Santesson, klassades som en förstudie till en bronsskulptur och värderades också till 1000 kronor. Vi tror inte han hade riktig koll på hennes konstnärsskap och det kändes inte så bra och med viss besvikelse packade vi ner skulpturen i ryggsäcken. Jag vände mig och började gå.

Då ropade Experten och frågade vad det var för ryggsäck jag bar. Det var en reklamryggsäck från vinterOS i Lillehammer 1974, som jag fått av min bror. Experten sa att det fanns samlare av OS-prylar och den kunde vara värd uppemot 20.000:- kronor. Vilken överraskning och så glad jag blev men då vaknade jag ur min dröm, tog min fru i handen och vandrade till bilen en erfarenhet rikare. Nästa år skall vi komma innanför porten, vi får ta med Zorn!

 

Jag har varit i kontakt med Pernilla Månsson-Colt och hon skall ta med intervjun i programmet om den inte avviker för mycket från det andra innehållet i avsnittet. Vi kan vara för roliga!

Maritima dagen

Succé för Vrakat på Maritima dagen arrangerad av Båtmuseet i Onsala.

Hej vrakare och följare!

I år var det en Maritim dag på Båtmuseet i Onsala lördagen 28/8.

 

Förra året var det ingen tillställning pga. av pandemin så det var många som var sugna både att ställa ut och att komma och titta. Det blev ett rekordstort antal besökare enligt arrangörerna och det var många som sökte sig till Vrakat´s tält och många studerade de speciella strandfynden och även häpnade över hur mycket stora föremål som flyter i land.

Avfallet på bilden är hämtat från en enda depå som ligger på en ö i Kattegatt. Vi lät några av våra besökare ange varifrån de trodde avfallet kom ifrån. I stort sett alla sa att det kom från olika typer av fartyg, alltså kommersiell sjöfart. Den andra källan till avfall var fiskeindustrin.

I den folder som Västkuststiftelsen har om strandstädarkartan skriver man så här:

”Mer än 80% av det marina skräpet har sitt ursprung i land. Floder och vattendrag fungerar som transportvägar ut i havet.”

Detta ni ser är vår vardag i strandstädningsarbetet och en verklighet som beskriver en annan sanning. Det kanske endast är Kattegatt som har en ständig ström av kommersiella fartyg som passerar mellan Danmark och Sverige och som efterlämnar sig avfall. Ser gärna kommentarer av er i branschen!

Vår stora fender skänkte vi till Båtmuseet och överlämnades av Lars Bergfeldt till Båtmuseets styrelsemedlem  Bengt-Arne Henriksson.

 

Mia Sandblom skrev en mycket bra artikel om Vrakat och vår utställning så här kommer hela artikeln:

Gösta Franséhn tog initiativet till Vrakat och berättar om några av sakerna han hittat. Bild Mia Sandblom.

 

Gösta berättar om vrakfynden: ”Ska till Antikrundan nästa vecka”

Maritima dagen drog en hel del besökare till Onsalas båtmuseum på lördagen. Strandstädningsprojektet Vrakat bjöd kanske på den mest spektakulära utställningen.
– Jag ska visa upp den här för Antikrundan nästa vecka, säger Gösta Franséhn om ett av vrakfynden.

Båt- och Sjöfartsmuseet i Onsala arrangerade under lördagen Maritima dagen, ett återkommande arrangemang med tema havet. Fikaförsäljning, musikuppträdande och tipspromenad tillhandahölls, och det var en del företag och föreningar på plats.

Adoptera kust

Vrakats initiativtagare och grundare Gösta Franséhn berättade om verksamheten. Strandstädningsprojektet Vrakat bygger på att privatpersoner eller exempelvis ett lag i en förening adopterar en del av kusten och ansvarar för att den är städad och fri från skräp.

På marken vid tältet ligger en del av det som städats upp senaste veckan. Det är mycket rep, nät och plast, men också en sko, några bojar och en gigantisk fender.

– Ungefär tre fjärdedelar av det skräp vi plockar har drivit in från båtar till havs. Där vi städar är badgästerna ganska duktiga på att ta med sig sitt eget skräp hem, säger Per Jonsson som också är delaktig i projektet.

Per Jonsson

Lång kuststräcka

Tre år efter att projektet startade är betydande delar av kommunens kust adopterade, men ännu mer återstår. På Kungsbackas hemsida står det att kommunens kuststräcka är åtta mil, men Gösta Franséhn säger att den är betydligt längre.

– Följer man stränderna in i varje vik längs hela kusten och även öarna utanför så har Kungsbacka kommun 25 mil kuststräcka.

Samlat skräp hela livet

Gösta har samlat strandskräp, eller ”vrakat”, i hela sitt liv. Någon enstaka gång gör man som vrakare ett fynd, vid sidan av de drivor av rep, nät och plastpåsar som driver i land.

Han visar upp sina finaste fynd, och berättar om dem. Inuti en rund och vacker vinflaska, med korken långt nertryckt, ligger en liten lapp. Gösta ville inte slå sönder flaskan för att få ut lappen, utan satt en kväll tillsammans med sitt barnbarn och en stark lampa och kämpade med att tyda texten på lappen.

Flaskpost från kärlekskrank dansk

– Jag såg ett namn och sökte på Internet. Jag hittade en mejladress till en man och hörde av mig.

Gösta Franséhn fick då höra historien om när tre danska killar från södra Jylland var på segelsemester i början av 80-talet. På tredje dagen började de sakna kvinnligt sällskap på båten.

– Vad gör man då? Jo, då tar man de tomma vinflaskor man har, 15 stycken efter tre dagar till havs, i det här fallet, säger Gösta och skrattar till.

– Sedan skriver man sina namn på lappar och slänger flaskorna i havet. Men det gick inte så bra, när jag hörde av mig efter 33 år så var det det första svar de fick.

Till Antikrundan med mystisk skeppsdetalj

En mer värdefull flaska har Vrakat också tagit med sig till båtmuseet. Det är en brun butelj, välbevarad sånär som på den halvt avslagna halsen. Den härstammar troligtvis från 1700-talet och hittades för ett tag sedan på Hällsundsudde.

Men finaste fyndet fann Gösta redan 1962 på en klippa vid Råö. Det är en del av en dekoration som bör ha suttit på ett skepp. Efter alla år har ingen säker information gått att få om när det tillverkades, eller vilket land det kommer ifrån. Det spekuleras om 1700-tal eller 1800-tal, och holländska skepp har varit på tal.

Gösta Franséhn hoppas på att få svar när Antikrundan anländer till Tjolöholms slott nästa vecka. Då ska han visa upp sitt gamla skeppsfynd och se om han efter nära 60 års grubblande får några svar.

– Jag vet inte om de har någon som är expert på just detta, men man kan ju alltid prova.

 

Tack Mia och jag önskar er alla en fin höst och sköna vandringar efter havet!