Jag sitter och tittar på ett foto på David, min farfar och hummerfiskare, han sitter på en sten vid vattenbrynet och röker en cigarr. Det är inte vilken cigarr som helst utan en stor och tjock Havannacigarr. Hur i hela fridens namn kan en enkel hummerfiskare ha råd med dylika cigarrer. Den berättelsen skall jag berätta nu och lite mer.

I början av femtiotalet fanns det en företagsledare, vi kallar honom direktör S , som letade efter jaktmarker att arrendera för att jaga sjöfågel på. Han hade hittat Öckerö, en mindre variant av sin kusin i södra skärgården. Det behövdes en båt och någon som körde den och på detta sätt kom direktör S och David att träffas och det blev en vänskap som varade livet ut.

Direktör S ville ha en jaktstuga på ön dit han kunde ta med sina affärsvänner. Han ägde ett stålgrossistföretag och hade mycket representation för kunder från Europa. Hur skulle Direktör S få tillstånd att bygga en stuga, jo David var genom skifteslaget ( mark som ägs gemensamt av gårdarna) delägare av Öckerö. David var inte mycket för tillstånd så han sa till direktör S att bygga stugan i David’s namn, så utåt var det David’s fiskestuga men alla visste att det var direktör S som byggt den och alla gillade inte detta. Materialet skeppades ut och snart hade snickare byggt färdigt stugan. David gjorde en insats med att frakta snickare och visst material ut till ön.

Jaktstugans placering på den blåsigaste platsen på Öckerö, förvånade många och där hade nog David velat ha den i den skyddade viken innanför Hamnholmen. Där finns det lämningar efter små stugor från sillperioden och dåtidens fiskare visste nog vad de gjorde. Direktör S ville imponera med en magnifik utsikt ut mot havet och horisonten och han betalade stugan och fick som han ville.

När man steg in i stugan så var det fönstret mot väster det första man såg. Fönstret hade åtta rutor, tänk er nutidens zoom med åtta vackra bilder som tillsammans  bildade en gemensam vy av hav och himmel. Under fönstret var diskbänken och gasolköket. När man tittade till vänster fanns det ett likadant fönster mot söder, där man såg den lugna viken och i fjärran konturerna av Nidingen. På varsin sida om fönstret stod två väggbyggda dubbelkojer med en tillbyggd bänk utanför de nedre kojerna. Mitt framför fönstret stod bordet två meter långt. Varje koj hade ett draperi och man satt precis utanför kojen. Mycket praktiskt för den som blev trött att bara böja sig bakåt och så låg man i kojen. Taket var välvt och byggt med bastupanel och gav stugan sin speciella karaktär. På väggarna hängde fiskedon och två vättar i trä. Den hade verkligen en karaktär av jakt och fiske och hade en speciell doft av instängt blandat doften av hav och tjära.

På hösten när hummersäsongen hade startat började också säsongen för de utländska besöken. Direktör S ringde till David och bad honom starta besöksrutinen. En dag innan besöket införskaffade David en del matvaror, mest pilsner och cyklade ner till sin gamla bohusjulle i Gövik. Bohusjullen drevs framåt av en Arcemedes utombordare som endast kunde gå framåt eller inte alls och toppade på fyra knop.

Just denna dagen, som jag skall berätta om, blåste en ganska hård vind från nordväst. Mörka skyar svepte över himmelen och det gick vita gäss på vågorna. David tittade bekymrad ut mot havet och funderade på hur han skulle lösa dagens uppgifter. Idag var det en extraleverans av det ovanliga slaget och sedan måste han dra kupor så han fick upp ett tio-tal humrar till gästerna.

Gästerna kom från Västtyskland och skulle jaga änder var det tänkt. Direktör S var orolig att det inte skulle flyga in några änder till tjärnen högst upp på Öckerö. För lsäkerhets skull hade han därför köpt in uppfödda harar och fasantuppar från Skåne.Två stora papplådor skulle fraktas ut och David fick gå till en större brygga i Orrviken för att hämta dem. Väl ombord rodde David ut jullen på fritt vatten, fällde ner Arcemedesen och la startsnöret runt balanshjulet och drog allt vad han orkade ( det fanns inga startmotorer så alla utombordare fick startas med handkraft). Idag hade han tur och motorn startade direkt. Han svängde upp mot Öckerö för att få lä och körde längs med ön på den norra sidan. Det tog i mer och mer i vinden och det skvätte in ordentligt från de större vågorna. Fasantupparna började gala och hararna sparkade i papplådan. Det var verkligen ett himla liv i jullen men David var garvad och han gick in i gattet vid Byttholmen och det blev helt lugnt. Väl framme vid stugan lade han till vid den lilla bryggan. David lastade ur papplådorna och det blev lugnare i lådorna. Han hade blivit tillsagd att släppa ut djuren en bra bit från stugan, men det blåste så David gick en liten bit, öppnade lådorna och så sprang hararna och fasanerna iväg och det var enda gången David såg dem.

David betraktade vågorna och om

Det hade mojnat under natten och en svag sol steg över Sönnerbergen i öst. David stötte ut jullen från bryggan på Öckerö och drog igång ” Archie ” och styrde norrut mellan Adelejet och Byttholmen och girade sedan mot Gövik. Där på bryggan stod tre gröna män med gevär på axeln.