Rimfrosten gnistrar på den tidigare så gröna gräsmattan och trädstammarna står där som de vore vita stearinljus och nu träffar dagens första solstrålar trädens toppar som om stearinljusen tändes. Kylan bränner lite  i kinderna och fötterna förnimmer att hösten nu går mot vinter. Det hörs ljud av steg och där kommer han i sin röda dress. Har han några klappar med sig? Nej, han bär på en tom IKEA-kasse, det är inte tomten , det är ju Vrakaren Per. Strax därefter äro de tre vrakare och de är  de tre vise männen, och varför är de då så visa,  undrar säkert ni. Jo, för de arbetar aktivt med miljöarbetet , för en plastfri kust.

Idag är de tre vise männen inte på väg mot ett åsnestall utan till en klippö för att plocka upp plastskräp som ett antal åsnor slängt i havet.  Vi får skrapa rutan på båten och kan sedan styra ut på ett lugnt hav mot Lyngholmen. En ö med ett par vikar som består av många hala stenar och resten av ön är klippor som på sina ställen stupar brant  ner i havet. Denna dag är det halt på den svarta klippan vi lägger till vid och vrakaren med överlevnadsdress får uppdraget att ta sig land. Alla tre kommer i land på ön och dagens värv kan börja.

Här är vrakarna Peter och Gösta i full gång med att fylla sina kassar, tyvärr inte med julklappar  utan använda dunkar, repstumpar m.m

Det är underligt med havet. Denna stenstrand ligger i lä av en udde och allt skräp borde flyta förbi men strömmarna är väldigt starka vid östsidan av Malö och knuffar in skräpet här. Fynden är de vanliga; dunkar, rep och linor, andra plaster och märkligt nog en jacka. Varje gång vi varit ute har vi hittat uttjänta jackor som av bekvämlighetsskäl slängts i havet. Vår målsättning är att återvinna så mycket som möjligt och denna gång blev det en stubbe.

Detta är vrakaren Per med sin stubbe.

Bilden är lite suddig och det beror på att fotografen är så nervös för att han skall tappa stubben på sina fötter.

Så har då stubben funnit ett nytt liv.   

Nu har den sin plats i denna rofyllda och vackra miljö i Per och Anitas fina trädgård. Där kan man sätta sig på stubben och meditera över havets outgrundliga dragningskraft hos så många av oss.

Vi tackar Ebbe Bruhn att vi kunnat deponera skräpet vid hans bryggor och nu hoppas vi att få hjälp att få bort det!